Sandström går för guld

Mars 2001. Den 23-årige backtalangen Jan Sandström, från Öjebyn, har precis avslutat hockeysäsongen i allsvenska Skellefteå. Där är han inställd på att stanna. Han har förlängt med västerbottningarna och tror inte att någon elitserieklubb är intresserad.

Men för säkerhets skull skaffar han sig en tvåveckorsklausul i kontraktet. Det innebär att han har två veckor på sig att bryta det.

Dagarna går och inget händer.

Men på dag 14, den allra sista dagen, hör Luleå Hockey av sig. Och Sandströms riktiga hockeyliv kan börja.

- Jag hade ju förlängt med Skellefteå, men när Luleå hörde av sig var det inte mycket att fundera på, säger Sandström.

Det var självklart att gå till Luleå?
- Ja, absolut.

Det har gått tolv år och Sandström har hunnit fylla 35. Han är inne på sin 12:e säsong med Luleå Hockey och har spelat 740 elitseriematcher samt 60 slutspelsmatcher för klubben.

Luleå Hockey är - och förblir - klubben i Jan Sandströms hjärta.

- Jag har ju varit här ett tag så det är mitt liv. Jag ser det inte som ett jobb egentligen. Det handlar mer om att få hålla på med det man tycker är absolut roligast. Luleå Hockey betyder oerhört mycket för mig.

Tänk tanken om du blivit kvar i Skellefteå för tolv år sedan. Hade du spelat för dem nu?
- Det vill jag inte kommentera (skratt). Nej, det tror jag inte. Jag var ju bara där 2-3 månader och har förträngt det där.

Det kan inte vara så vanligt att man stannar tolv år i samma klubb?
- Nej, nu för tiden är det ju inte det. Antingen är man för bra eller för dålig för att hålla sig på samma plats. Men jag har varken varit för bra eller för dålig för att behöva flytta härifrån.

Är det så?
- Ja, lite så är det. Jag har hållit en hyfsad jämn nivå hela tiden. Sen har jag aldrig varit särskilt intresserad av att flytta härifrån. Nog hade det säkert gått att flytta om jag velat, men jag har aldrig varit sugen.

Under sin tid i Luleå Hockey har Sandström hunnit med det mesta.

Men han har aldrig spelat en SM-final. Förrän nu.

- Men det har känts hela säsongen som att vi haft nåt bra på gång, jag kände det redan under försäsongen.

Hur känner man det?
- Jag vet inte, jag kan inte förklara. Det är väl känslan när man tittar sig omkring i omklädningsrummet och ser vilka spelare, ledare, tränare som finns där. Man får som en känsla helt enkelt, det är svårt att beskriva.

Sandström säger att han aldrig tidigare haft samma känsla under åren i Luleå Hockey.

- Nej, så är det. Om man tänker långt tillbaks i tiden har jag inte så jättepositiva minnen. Det har varit lite mellanmjölk kan man säga.

Mellanmjölk?
- Vi har lyckats ta oss till slutspel de flesta åren, men sen har vi inte riktigt fått till det. Jag tror det handlar om att vi fått lägga ner så jävla mycket kraft på att överhuvudtaget ta oss till slutspelet. Vi har blivit klara under de sista två omgångarna och sen har vi varit ganska slut när det väl har börjat.

Men så är det inte i år?
- Nej. Vi har gått på mycket folk hela säsongen och varit hyfsat skadefria. Alla har varit jävligt pigga på slutet.

Själv har Jan Sandström spelat sin kanske bästa hockey i karriären under det här slutspelet. Och han känner sig bättre än någonsin.

- Jag tycker själv att jag gör min bästa säsong. Jag är i alla fall inte sämre nu, säger han.

Efter alla år av slit, känner du att du får betalt nu när du får spela din första SM-final?
- Nja, det vet jag inte. Jag tycker att alla här är värda att spela final. Vi har jobbat hårt många år inom föreningen för att gå framåt.

Du tycker att klubben förtjänar ett guld?
- Absolut. Nu jävlar.