Det var den 28:e augusti i år som den allvarliga olyckan inträffade i samband med träning på Grönan i Böle.
Tim Marklund körde sin motocrossare tillsammans med kompisen Jonas Nilsson.
Han fick för hög fart in i ett stort hopp och tappade kontrollen.
Tim släppte crossen och landade på fötterna.
”Minneslucka”
Vad minns du från olyckan?
– Det är ganska klart, faktiskt. En stund i alla fall. Jag vet att jag sa till ambulanspersonalen att mitt högra ben var brutet. Det smärtade även i ryggen men jag kunde aldrig tro att det var så pass allvarligt. Sen har jag minneslucka fram till att jag ligger på sjukhuset i Umeå.
Tredje ländkotan i ryggen var krossad och han hade även brutit lårbenet och högerfoten.
Många frågor
Han opererades i elva timmar. Läkarna spikade ihop tredje kotan med den fjärde.
– Plötsligt förändras allt. Från ett vanligt träningspass till en allvarlig olycka. Egentligen går det inte att beskriva. Först är det en chock och en oerhörd förtvivlan. Nästan desperation. Hur länge kommer det att dröja innan jag är helt frisk. Och kommer jag att kunna tävla igen. Frågorna är många.
Till Sunderbyn
Tim vet att vägen tillbaka kan bli lång och besvärlig.
– Det här kommer att ta tid, så är det. Det finns givetvis stunder när det känns jättejobbigt, men jag är envis och ser framåt.
Och visst har han tagit steg i rätt riktning.
– När jag låg på sjukhuset i Umeå tog jag mig upp i en rullstol. Bara en sån sak.
Nu har Tim lämnat Umeå och förflyttats till neurorehab i Sunderbyn.
– Det kändes skönt att få komma närmare alla mina kompisar. Det betyder väldigt mycket för mig. Nu känner jag för varje dag att det går framåt
Fyra kilo godis
Tim berättar om mamma Susanne, pappa Roger, flickvännen Elin Karlsson, svärmor Carola och svärfar Lennart och alla kompisar.
– De stöttar och peppar mig jättemycket. Jag blir så glad när de hälsar på mig eller skickar krya-på-dig-hälsningar på facebook.
För att inte tala om arbetskompisarna på Pimab.
– De kom med fyra kilo godis, säger Tim och skrattar.
Små steg
Tim kör övningar i Sunderbyn och har tagit sina första steg med hjälp av en gåvagn.
– Man blir ju less på att bara ligga still. Jag vill försöka röra på mig så mycket jag kan och orkar. Fram till i fredags kunde jag inte ta mig upp ur sängen. Nu tar jag små steg och det är bra för motivationen. Men jag får inte vara för ivrig säger sjukgymnasten, inte träna för mycket.
SM-guld
Har du ont?
– Det smärtar i ryggen, men det har börjat släppa. Högerfoten är gipsad och ska vara det i ytterligare tre veckor. Sen har jag inte riktigt full kontroll på den vänstra foten som är bortdomnad, men det blir bättre.
I vintras tog Tim Marklund SM-guld i backe med sin snöskoter.
Och inför kommande säsong hade han stora planer. Han skulle köra sin första proffstävling i skotercross i Duluth, USA.
Tim:
– Där hade jag verkligen något stort att se fram emot. Jag siktade även på att så småningom bli proffs i USA.
Precis som kompisen Johan Lidman.
– Johan är ju proffs och han har hälsat på mig flera gånger. Han är riktigt duktig på idrottspsykologi.
Tävla nästa vinter
Tim berättar att det här med proffsdrömmen inte ska grusas på grund av den svåra olyckan.
– Verkligen inte. Jag är en tävlingsmänniska och jag vill tillbaka till tävlingsbanan och proffsdrömmen finns där. Absolut.
Nu väntar en höst och en vinter med rehabträning och olika behandlingar.
Och Tim har en klar målsättning.
– Jag hoppas vara fullt återställd till nästa vinter. Då ska jag tävla igen. Det är det jag kämpar för. Jag ger aldrig upp. Aldrig.