Johan tillbaka i Luleå

- Jag tycker inte att det är värt att bara se barnen nån gång per säsong, säger han.

Klockan har just passerat 19 när Johan Fransson glider ner för rulltrappan inne på flygplatsen i Luleå.

Sekunderna senare har barnen Tindra, 6, och Troy, 2, tagit plats i hans famn.

Hustrun Jenny får glatt ställa sig i ledet och vänta på välkomstpussen.

Den kommer och nu är pappan, mannen i huset och Luleå Hockey-backen äntligen hemma igen.

- Det känns faktiskt skitbra. Det har varit en ganska seg process under hela sommaren. Men nu är det löst, så det är bara att blicka framåt, säger Johan Fransson medan han väntar på sitt bagage.

Bröt kontraktet
Det var i tisdags, under träningslägret i Tjeckien, som han fick beskedet att SKA St Petersburg bryter kontraktet och att han är fri att lämna.

Drygt 24 timmar senare, efter en tur från Tjeckien till St Petersburg, landade han på norrbottnisk mark igen - tack vare några möten med klubben.

- Jag pratade med dem och sa vad jag tyckte, tänkte och framförallt kände. Nu har det löst sig och det känns faktiskt skitbra.

Familjelivet avgjorde
Det var familjen som fick dig att komma hem igen?

- Ja, jag tycker inte att det är värt att bara se barnen någon gång per säsong. Det kan inga pengar i världen få mig att göra.

Hur kändes det att behöva åka till träningslägret i Tjeckien i slutet av juli?
- Det var så där alltså när man ville något helt annat.

Hur summerar du ditt år i KHL?
- Hockeyn är riktigt bra, den är riktigt rolig. Sen känner jag att jag har utvecklats mycket som spelare. Men det ett annorlunda liv, du vill inte riktigt ta dit familjen när du är borta så mycket.

Vad är det framförallt du har utvecklat?
- Allting. Man växer som människa för varje år.

Hur mycket har du pratat med Luleå om situationen?
- Jag har haft kontinuerlig kontakt, så de har vetat hur jag har resonerat och känt.

Känns det som en lättnad att allt har löst sig?
- Det är det, absolut. Det känns skönt att få åka ner till hallen i morgon (läs idag) och surra med boysen. Men det är inga hard feelings mot St Petersburg, det är en kanonklubb. Åker jag någon gång tillbaka till KHL är det klubben nummer ett.