Han fyller 40 år i januari, men ålderssnacket är han less på vid det här laget. Kroppen är pigg. Sinnet också.
Vet du själv hur många säsonger du gjort i Luleå?
– Jag tror det här blir den 17:e.
Stämmer bra!
Jan Sandström, ursprungligen från Öjebyn, behöver egentligen ingen närmare presentation vid det här laget.
Karriären är väl dokumenterad; 21 säsonger i SHL. 934 grundseriematcher. 102 slutspelsmatcher. VM-spel med Tre Kronor 2007 ...
Men att Janne draftades i NHL en gång i tiden är det kanske inte så många som vet. För 18 år sedan tingades han av Anaheim i den sjätte rundan.
– Jag fick hem en tröja och vad var det mer? Det var så längesen att jag inte ens kommer ihåg. Jag vet inte ens var jag har tröjan nu, den är kanske hos morsan och farsan någonstans.
Men mycket mer än så hörde han inte från klubben ...
– Nej, det kan jag inte påstå. Så bra var jag inte.
Ändå spelade Jan Sandström ordinarie i AIK redan som 19-åring i dåvarande Elitserien.
Nu för tiden är NHL-klubbarna ofta måna om att plocka över sina draftade europeiska talanger, i synnerhet om de spelar ordinarie i en liga av SHL:s kvalitét.
– Ja, nu hade det kanske sett annorlunda ut.
Tror du att du hade åkt över då om du fått chansen?
– Det vore dumt att spekulera i, skrattar Janne. Kanske om jag var tillräckligt bra, men det var jag inte så det är egentligen inget att fundera på.
Han menar att det är en större bedrift av en junior att ta en ordinarie plats i SHL nu än det var då.
– Förr var många egentligen inte i närheten av att vara färdiga och redo, utan man fick spela sig in i det. Nu är killar mer färdiga direkt när de kommer upp.
På tal om juniorer kan Jan Sandström vara på väg att få en ny arvtagare från Piteå. 18-årige Viktor Grahn är nära en plats i Luleås backbesättning.
– Det är kul att se. Han har verkligen tagit för sig samtidigt som han är en grymt ödmjuk och hårt arbetande kille. En fin pojk som man önskar att det ska bra för och det tror jag det kommer göra också, hyllar Janne.
Själv är han i slutet av karriären. Han vet att den här säsongen kan bli hans sista, men han ser det inte på det sättet. I stället tar han ett år i taget. Beslutsfattandet sparar han till efter säsongen.
– Jag tänker inte att det här är sista året, men sedan får vi se hur det blir. Det beror på hur kroppen känns och på vad jag och föreningen vill göra.