Så sent som i våras var Leif Boork med i den jury som utsåg Emma Eliasson till årets spelare inom svensk hockey.
– Ett lika enkelt som rättvist val, sade Boork då.
Sedan dess har relationen mellan de båda blivit betydligt mer frostig.
När Boork presenterade truppen till Damkronornas läger i Solna och Calgary i augusti saknades Eliasson.
– Jag inte pratat med ”Leffe” och gissar att jag står utanför då jag inte är en av de åtta bästa backarna i Sverige, säger en besviken Eliasson till Norrbottens-Kuriren.
Boork menar att flera faktorer, och inte bara sportliga, ligger bakom petningen.
– Det har varit saker under längre tid, både i stort och i smått. Till slut kommer man till en gräns där man måste fatta ett beslut. Jag tycker att hon har gått över gränsen, säger han till TT.
– Och eftersom jag är ledare för landslaget är det jag som bedömer var gränsen går.
Damkronorna tog OS-silver 2006 och VM-brons 2007. Men efter det har framgångarna lyst med sin frånvaro.
– Jag kom till Damkronorna för att det behövdes ett fastare ledarskap. Min uppfattning är att om vi nu ska satsa mot OS och ta oss ur situationen vi varit i sedan 2007 så måste vi höja kravbilden för de som ska vara med. Oavsett om det är stjärnor eller ej, säger Boork.
Den satsningen Boork talar om kommer nu – med största sannolikhet – att ske utan Emma Eliasson.
– Jag tänger inga dörrar, det gör jag aldrig. Men hennes chanser att komma tillbaka är små. Hon har passerat en gräns och då kompromissar man inte. Man ska komma ihåg att det finns 40–50 andra tjejer. Man står inte och faller med en enskild spelare. Men att Emma har kvaliteter som spelare råder det ingen tvekan om, hon har fått den gåvan av Gud, säger han. (TT)