Det blev ett silver (förlust 0-2) och på det bankett.
Halv tre på natten bar det av mot flygplatsen för flight tre timmar senare till Wien och senare Stockholm - och Linköping för match med sitt Piteå.
Som slutade i en ny tung förlust, 1-5.
"Lite seg"
Det blev fem timmar totalt. Bättre uppladdning för en seriematch kan man ha...
- Det kändes ändå bra. Det är klart att man är lite seg med två matcher på ett dygn, men jag ville spela. Jag upplevde det jobbigare att komma igen mentalt än fysiskt. Hade jag varit jättetrött hade jag för lagets bästa stigit åt sidan.
Om finalen och silvret säger hon:
- Jag har inte hunnit smälta det. Det var jättestort att spela final och det är bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Men alla är vinnarskallar och det är inget annat än segrar som räknas. Lite senare tror jag man kan se tillbaka och vara nöjd, men direkt efteråt känns det surt.
Asllani tog över
Så drog matchen igång på Folkungavallen i Linköpings FC och Piteå stod upp bra i 20 minuter mot landslagsstjärnor som Caroline Seger, Jessica Landström och Kosovare Asllani.
Sen började LFC få igång sitt spel och skapade farliga lägen där Stephanie Labbé än en gång fick visa sin kapacitet.
Men mellan 23.13 och 28.53 avgjordes matchen.
Snabba och snygga
Kosovare Asllani gjorde tre snygga och snabba mål efter att försvars- och markeringsspelet varit obefintligt.
- Mmm, det är bra. Jag gjorde väl inget billigt eller fult mål heller så det känns skönt, säger Asllani som dessutom fyllde på med ett fjärde mål i (5-0) i den 87:e minuten.
- Vi låg långt ifrån varandra och jobbade en och en. Och försvarsspelet var inte alls så tajt som det ska vara. Hon (Asllani) är jätteduktig, jag har spelat med henne i 89-landslaget, berättar Emelie Lövgren.
"Mental härdsmälta"
- Det blev en mental härdsmälta. Vi tappade boll och det var helt öppet och så var matchen bortkastad. Vi gav henne (Asllani) för stora ytor och hon hade julafton i dag, konstaterar tränaren Peter Grundström.
Japp. Så var det.
Piteå, som bara hade gjort sju mål på hela säsongen och släppt in massor, mötte seriens klart bästa lag försvarsmässigt, bara sex mål insläppta, så att det skulle bli en näst intill omöjlig uppgift kändes lika logiskt innan som efter matchen.
Lagets första riktigt vassa läge skapades först med drygt 20 minuter kvar att spela - av två inhoppare.
Emma Thall drev upp på högerkanten och tog sig förbi sin försvarare och spelade snett inåt bakåt till Erika Nilsson-Waara.
Men från nära håll lyckades hon inte få bollen förbi Sofia Lundgren i LFC-målet.
Inte den gången.
Däremot, när hunnit bli 5-0, ryckte hon sig fri i djupet och satte bollen säkert.
- Mitt första mål i allsvenskan - jättekul! Det var en långboll som Kaylyn (Kyle) skarvade vidare, säger Erika Nilsson-Waara.
Inte nöjd
Hennes inhopp var det mest positiva som Piteå kunde ta med sig från matchen.
- Vi har närmat oss alla lag, men mot Linköping ser det inte ut som att vi närmat oss dom. Det syns att det är skillnad mellan lagen, säger Peter Grundström.
- Tja. Jag tycker att jag kunde har varit lite mer resolut. Försvarsspelet fungerade inte riktigt som jag ville. Ibland tvekade jag lite för mycket och jag känner mig inte speciellt nöjd.