En VM-fest som Sverige missar
Det pågår en stor folkfest på skid-VM dit vi svenskar är inte bjudna.Vi gick dit i alla fall, och blev betagna av trycket, stämningen och spänningen på backhoppningsarenan.Läs mer. > Sternlunds VM-blogg
Två svenskar deltar i backhoppnings-VM, Johan Eriksson och Andreas Arén. Men de kom inte längre än första omgången...
Foto:
En gång var Sverige en världsnation även i dessa grenar, men på 20 år har vi gått från stilbildande (läs Jan Boklöv) till lilleputtland.
Backarna förfaller, ledarna dör bort och rekryteringen är nästan lika med noll. Det genomförs visserligen tävlingar i till exempel Fagersta, Sollentuna, Falun och Örnsköldsvik, men utifrån vad jag har kunnat utläsa av resultatlistorna har det varit tunna startfällt med mest knattar i åttaårsåldern.
Två svenskar
Två svenskar är trots allt med i VM, men de har redan hoppat klart för dagen när vi anländer. Johan Eriksson och Andreas Arén, båda 24 år och från Holmens IF i Falun, tog sig inte till andra hoppomgången och slutade på 39:e respektive 49:e plats.
Det är inte någon som ägnar dem någon större uppmärksamhet. Vi ser inga svenska flaggor eller supportrar på stadion och vi är den enda svenska tidningen på plats.
- Det är mer intresse kring oss från utländska journalister. Men det är klart, de frågar mest om vad som har hänt med svensk backhoppning, säger Johan Eriksson.
Ja, vad är det som har hänt? Vad finns det för förklaringar till att en stor sport bara raderas ut ur ett folks medvetande. En skulle kunna vara att friare vintersporter som snowboard och friåkning på skidor tilltalar svenska ungdomar mer än en inrutad bedömningssport som backhoppning.
Ingen framtid
Johan Eriksson tror mer på avsaknaden av svenska stjärnor.
- Vi har inte haft några bra hoppar på flera decennier och då blir det heller inget intresse från media. Sedan är stöttningen från förbundet inte så bra. När jag lägger av är det inte så motiverande att fortsätta som ledare. Det finns ingen framtid och vi befinner oss i en helt annan värld än de andra länderna.
Det kan ske redan efter den här säsongen. Detsamma gäller den andra svenske hopparen Andreas Arén, även han från Falun.
Det skulle innebära att det inte blir några svenskar alls på nästa VM.
- Det kan dröja länge innan någon från Sverige är med igen, säger Johan Eriksson.
Dubbelt österrike
I Norge och Finland är backhoppning fortfarande nationalsporter och för deras supportrar var det spännande i mellanbacken, K90, häromdagen. Finske Olli Harri ledde efter den första hoppomgången medan norske Anders Jakobsen låg på tredje plats.
Stämningen inför de sista hoppen blev allt tätare. Det nordiska jublet kom dock av sig när både Harri och Jakobsen inte fick till sina sista hopp. Det blev dubbelt österrikiskt i topp i stället, men inte desto mindre ljudvolym.
Läktarna på stadion i Liberec är svindlande branta, vilket innebär att det ryms mycket publik på lite yta. Det är få vintersporter som har samma tryck på arenan som backhoppning.
Som liten var jag på flera tävlingar i Malmstabacken i Kiruna. Äldsta brorsan Kurre tävlade för IFK och som jag minns var det mycket folk som kom och tittade även där, framför allt i samband med Kirunaspelen.
Nu är backen riven sedan länge och samma öde har de flesta andra hoppbackar i Norrbotten gått till mötes. Faktum är att ingen backe är i gång i dag, inte ens Dundretkullen i Gällivare som stod klar så sent som 1990.
Tävlar för Finland
Den sista spillran hittar vi i Svanstein där bröderna Lehto, Joakim, 20, och Alexander, 19, fortsätter sin satsning på nordisk kombination. De är båda utflugna och bor i Rovaniemi respektive Örnsköldsvik och tävlar dessutom för finska landslaget.
Att tävla för Sverige var aldrig något alternativ. Deras pappa K-G Lehto säger att det verkar saknas en nationell vilja i Sverige att få i gång backhoppning och nordisk kombination igen. Och det måste hända något nu, annars har tåget gått för alltid.
- Det går inte för småklubbarna att sätta i gång backarna på egen hand. Det kostar för mycket och det krävs för mycket jobb. Framför allt borde man få i gång backen i Gällivare så att vi kan ta hit världseliten på försäsongen igen.
Till dess får vi söka upp dem på andra platser. Även om vi måste bjuda in oss till festen med armbågen.
Så jobbar vi med nyheter