Den efterlängtade stafettmedaljen
Lina Andersson såg till att chansen fanns kvar. Charlotte Kalla knöt ihop det.Norrbottningarna hade framträdande roller när Sverige tog sitt första damstafettmedalj på 14 år.VM-bloggen. > Senaste nytt från Liberec
Två norrbottniska tjejer låg bakom den fina svenska stafettinsatsen som slutade med ett brons. Lina Andersson körde första sträckan och gjorde det bra, och på den sista var Charlotte Kalla enorm i sin jakt som så när höll på att sluta med en andraplats.
Foto:
För svensk del såg det länge ut bli en försmädlig fjärdeplats, men en mönsterkörning av Charlotte Kalla på sista sträckan räddade bronset.
Hon tog in 23 sekunder på tyskan Claudia Nystad och 40 sekunder på norskan Marthe Kristoffersen och det blev en spurtstrid dem emellan.
Kalla klarade Kristoffersen som fullständigt gått in i väggen, men fick ge sig mot Nystad.
Det var dock odelad medaljglädje i den svenska målfållan.
Inte undra på det.
14 år sedan sist
De svenska damerna har inte tagit någon stafettmedalj sedan 1995. Då hette hjältarna Anette Fanqvist (nu Poromaa), Magdalena Wallin (nu Forsberg), Marie-Helen Westin (nu Östlund) och Antonina Ordina.
- Oj, det är flera namn som man knappt känner igen, men jag var ju bara 14 år då och hade ju knappt börjat åka skidor, utbrister Anna Haag som körde tredjesträckan i gar.
Lina Andersson startade for Sverige och gick ut relativt långsamt. Hon kände av parstafetten och märkte tidigt att hon var sliten.
Hon bet dock i hop och kom igen under den senare delen på sträckan.
Tog in
Hon var 26 sekunder efter Kowalczyk vid växlingen, men hon hade tätat luckan till medaljkombatanterna.
- Jag tyckte ända att jag höll i loppet bra, kände av gårdagens lopp och tappade. Sedan tog jag in lite på slutet, kanske inte mot Kowalczyk, men mot de andra. Marit Björgen och de andra som vi slogs med. Jag är nöjd med min insats.
Britta Norgen och Anna Haag gjorde också godkända insatser och utgångsläget för Charlotte Kalla var svårt men inte omojligt.
Inte omöjligt för en åkare i toppslag i alla fall.
Landslagschefen Gunde Svan såg vissa teckan som tydde på att det skulle kunna gå vägen.
- Jag såg på första varvet i värstingbacken, då hade hon de där ögonen som i Tour de ski. Jag har inte sett dem sedan dess. Det var möjligen en liten tendens av det efter sprinten, men då var det också en blandning av besvikelse. Hon hade ju tänkt storskrälla där också.
Liknande känsla
Själv vet inte Charlotte Kalla hur hennes ögon såg ut där bakom glasögonen.
Hon vet att det gick fort och att hon hade en liknande känsla som när hon vann i Tour de ski nyåret 2008.
- Där i sista backen kändes det riktigt bra. Det såg långt ut när jag började, men det gick snabbt där. Jag hade bara mållinjen i sikte. Och dit skulle jag sa snabbt som mojligt.
Trots att hon hade åkt ikapp sina konkurrenter hade hon krafter kvar för en riktig spurt.
Det tyder på att formen är riktigt bra.
Och det tyder också på att det kan bli en riktigt spännande tremil på imorgon, lördag.
Gunde Svan är lur på att det är ett guldläge.
- Hon kan gå hela vägen om det vill sig väl. Om vallateamet får till skidorna så kan allt hända.
Har du sett henne i ett sådant slag?
- Jo, slaget kanske jag har sett, men ansiktsuttrycket som hon kan slå på har jag inte sett sedan förra Tour de ski..
Så jobbar vi med nyheter