Restriktionerna för längdskidåkande juniorer har inneburit att samtliga tävlingar har ställts in. I februari väntar ett JVM i finska Vuokatti, men frågan är hur åkarna till det mästerskapet ska gallras ut.
– Begränsningarna som ligger på juniortävlingarna kommer med största sannolikhet att finnas kvar säsongen ut. I alla fall som det ser ut i dag, säger Lina Andersson tränare på skidgymnasiet i Gällivare.
Andersson tävlade under många år för Piteå Elit och tog OS-guld i lagsprint 2006.
Vad innebär det för eleverna som kämpar om en plats till junior-VM?
– Givetvis har vi elever som har sett fram mot ett JVM fast frågan är hur det blir med uttagningstävlingar till detta.
Intervjun gjordes innan Skidförbundet förkunnade att man skulle göra allt för att få till minst två tävlingar där juniorerna skulle få tävla om en plats till mästerskapet. Men redan då förklarade förbundet att alla inte får chansen.
– Det handlar om att se sin egen satsning i ett större perspektiv. Det handlar om att hitta motivationen på den här långa raksträckan som är just nu. Där tror vi att träningstävlingen är ett viktigt inslag för att få lite tävlingsnerv.
Träningstävlingen som Andersson syftar på är något som skidgymnasiet organiserade för eleverna.
– Vi körde en tour med fem deltävlingar med oss tränare på plats.
Jag antar att touren blev extra viktig just då?
– Det märktes att det var viktigt för eleverna att få tävlingsmomentet. Det handlar om att ge dem lite extra motivation under träningen.
När hon beskriver vardagen på skidgymnasiet är det en verklighet som speglar vardagen på andra håll.
– Nu har vi bara samlingar utomhus och träningsplaneringen sköter vi via länk eller telefon.
Hur länge har det varit så?
– Ända sedan beskedet kom att gymnasieskolan ska bedrivas på distans. Vi råder också dem att inte använda skolans omklädningsrum samt att inte umgås med personer som man vanligtvis inte umgås med.
Vintern är den första för Andersson som tränare på skidgymnasiet och allt har inte varit som förväntat för henne.
– Det har kostat mer tid och varit mer krävande än vad jag hade kunnat tro.
Vad är det som tar mest med tid?
– Det är otroligt mycket planering och logistik för att få verksamheten att fungera bra.
Lägger du rent av mer tid på skidorna i dag än när du själv var aktiv?
– Absolut, mångdubbelt mer.
Kom det som en chock?
– Jo kanske att det var så krävande eller det kom inte som en chock fast det var väldigt oväntat.
Du har inte ångrat dig?
– Nej då. Det här passar mig bra och jag brinner verkligen för mitt jobb. Vi är ett team om fyra personer och vi har lagt ribban tillsammans för att göra verksamheten så bra som den bara kan bli.
Lina Andersson ser givetvis själva skidträningen som den mest givande delen för henne själv.
– Det är givetvis den delen jag brinner för. Att vara ute på passen med eleverna är den roligaste tiden så klart.
Känner du att du har mycket att ge eleverna?
– Så är det i och med den erfarenheten jag själv har. Där känner jag en helt annan säkerhet för jag vet vad som krävs för att nå eliten.
Hon avslutade sin karriär som aktiv 2011 efter ett OS-guld, två VM-silver och ett VM-brons.
– Det är ju nio eller snart tio år sedan jag slutade så jag tror inte att eleverna kommer ihåg mig.
Två ungdomar från Piteå går på skidgymnasiet – Pål Jonsson och Lisa Ingesson.