I mitten på december berättade Lisa Vinsa för Sporten om den tuffa inledningen på tävlingssäsongen.
Hon hade följt sitt träningsupplägg, men återhämtningen hade inte varit den bästa. Kroppen svarade inte som 24-åringen ville och det gjorde i sin tur att hon inte fick ut sina fulla kapacitet i spåren.
Vinsa berättade att känslan var helt annorlunda jämfört med förra vintern när hon fick sitt genombrott efter 14:e platsen i Tour de Ski och SM-silvret i 15 kilometer masstart (klassiskt).
Det har gått en dryg månad sedan förra intervjun när vi pratar med henne igen. Piteå Elit-åkaren berättar att hon fortfarande letar efter rätta känslan.
– Det är tufft och mycket frustration när allt inte går som jag vill. Det är fortfarande en bit från där jag vill vara.
Hon har genomfört olika tester och allt står rätt till.
– De visar att jag inte har några fel på kroppen. Jag tror snarare att mycket är mentalt. Det är lätt att tappa självförtroende och svårt att prestera om man inte tror på sig själv till 120 procent.
I mitten av december valde Vinsa att stå över Skandinaviska Cupen i Finland.
Innan julafton var hon tillbaka under en FIS-tävling i Östersund. Där slutade hon fristilstrea – strax under två minuter bakom vinnaren Ebba Andersson i 15 kilometer masstart.
Efter nyår blev Vinsa 29:a i sprint, 14:e i tvåmilen (fristil) samt 41:a i tio kilometer klassiskt under Skandinaviska Cupen i Norge.
– Jag försöker ändå tänka tillbaka på vad jag kan. Det är ingen slump eller tur att jag åkt bra tidigare.
Under de senaste veckorna har hon hunnit reflektera över de krav hon ställer på sig själv som elitskidåkare.
– Inte bara i tävlingssituationer, det är i vardagen också. Att ha det jobb jag har är helt sjukt egentligen. När allt är bra, då går det jättebra. Men när det går tyngre kan det vara jobbigt med kraven man har på sig själv.
Vinsa talar om rutiner och detaljer i vardagen som behöver följas till punkt och pricka för att ge bästa tänkbara resultat i spåren.
– Jag tror att sådana saker tär en del på huvudet. Att alltid leva efter det som är rätt, när det egentligen inte finns något facit på vad som är "rätt", säger hon.
– Just nu lär jag mig sjukt mycket om mig själv och hur jag funkar.
Den senaste månaden har 24-åringen skruvat, vridit och testat sig fram i sitt träningsupplägg för att försöka hitta rätt balans på allting.
– Säsongen är lång och jag har tid på mig att tävla och göra mig själv rättvisa. Det viktigaste nu är att hitta tillbaka till självförtroendet och till personen Lisa, och inte bara skidåkarlisa.
Hon menar att allting inte har varit en dans på rosor. Det är krävande att göra alla saker rätt 24 timmar om dygnet.
– Jag tror det har gjort att viljan satt lite stopp för mig ibland – att jag inte alla gånger mår 110 procent bra.
Hon tycker det känns bra att dela med sig av sina tankar och svårigheter.
–Jag tänker att man kanske kan vara en bra förebild i det här – att det finns en baksida också. Oftast är det den positiva delen som barn och ungdomar får se av en landslagsåkare. Det kan vara bra att veta att vi skidåkare inte är övermänskliga i alla situationer.
– Jag kommer att vara starkare när jag tagit mig ur den här perioden. Jag vet att det kommer bli bra, att jag får bli glad och tycka att det är asroligt. Jag kommer att ha bra tävlingar i framtiden.
I slutändan kommer hon se denna tid som en viktig läropeng.
–Jag kommer alltid att ha med mig det här – att jag fått kämpa.
Hon hoppas kunna inspirera andra att aldrig ge upp.
– Jag vill vara en bra förebild. Det tror jag inte att man är bara genom att åka skidor fort. Man är även det om man tacklar sådana här situationer rätt också.
Lisa Vinsa tror att förra säsongens alla framgångar i skidspåren gjorde att hon klev lite över gränsen.
– Jag blev kanske lite för ivrig. Jag vill så himla mycket och har följt min träningsplan. Men jag har kanske tänjt på gränserna och kört lite för fort under många pass bara för att jag vill så himla mycket, säger hon.
– Det är inte min drivkraft som det är fel på. Jag vill bara hitta tillbaka till att faktiskt kunna känna mig nöjd i allt jag gör, att allt inte behöver vara perfekt för att vara bra nog. Tillsammans med min drivkraft så tror jag att just känslan av att känna sig nöjd och glad kommer att kunna hjälpa mig tillbaka på banan igen. För att åka skidor fort vet jag att jag kan, det är bara pusselbitarna på sidan om som behöver falla på plats.