Jonna Sundling undersöks av tävlingsledaren och läkaren Mårten Isaksson efter fallet på Sverigepremiären i Gällivare.
PT-sporten träffar Jonna Sundling vid Storsjöns strand i Östersund. Det är en glad Sundling som möter upp för nu är hon äntligen frisk efter en långdragen förkylning. Målet med mötet är givetvis att dela ut PT-medaljen till Piteå Elitåkaren.
Det är andra året i rad som Jonna Sundling får ta mot PT-medaljen och det var en något förvånad Sundling som mötte upp i Östersund.
– Jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att jag skulle få den. Jag är givetvis väldigt glad och tacksam över priset, men lite förvånad som sagt var, säger Sundling innan hon fortsätter:
– Det kom som ett glatt besked efter en ganska lång sjukdomsperiod.
Om vi går ett år tillbaka i tiden så får vi en fingervisning om hur märklig hennes säsong var.
Det började inte som Jonna Sundling, Piteå Elit, hade föreställt sig. Under Sverigepremiären i Gällivare föll hon så illa att hon drog på sig en ligamentsskada i sin vänstra hand vilket innebar gips i en månad. Ett första besked var att hon skulle vara tillbaka efter nyår, men läkningen gick snabbare än så.
En månad senare stod hon på start i Dresden.
Hon vann förvisso inte, men hon blev tvåa efter Maja Dahlqvist. Dagen efter andraplatsen så vann hon teamsprinten tillsammans med Dahlqvist. Det var nog ett besked som hon själv knappast hade tordas hoppats på.
Där började uppladdningen inför OS i Peking.
Enda tävlingen mellan comebacken och OS blev Skandinaviska Cupen i Falun. Där gjorde Sundling rent hus och vann sprinten, 10 kilometer klassiskt samt den avslutande 10 kilometer i fristil.
Det om något gav en fingervisning om att hon verkligen var på väg mot ett OS i toppform.
– Jag var verkligen i jätte, jättebra form inför OS, säger Sundling.
Jonna Sundlings första OS-guld kom i Peking 2022.
Väl på plats i Peking så gav hon Sverige ett första OS-guld redan under första dagen av tävlingar i längdspåren och som hon gjorde det. Redan i prologen så skrämde hon livet ur motståndarna genom att vara nästan sex sekunder snabbare än näst snabbaste åkare som var Rosie Brennan, USA.
I finalen så var det återigen full fart från start.
Den enda som försökte hänga med var tvåan från Prologen, Brennan, men det kostade mest troligt amerikanskan en medalj. För när det övriga fältet tröttnade tryckte Sundling bara vidare och trots att hon avstannades jublade sig igenom upploppet var hon nästan tre sekunder före tvåan.
– Jag har aldrig varit i den formen jag var i under OS. Det var första gången som jag hade en känsla av att jag hade ett övertag redan innan loppet, säger Sundling innan hon fortsätter:
– Trots att OS i Peking hade allt som jag inte gillar. Det var hög höjd, kärv snö och en konstig försäsong med skadan – ändå rullade det bara på och allt kändes fantastiskt.
OS var inte över för Jonna Sundling som ingick i det svenska stafettlaget som tog brons samt i teamsprintlaget med Maja Dahlqvist som tog silver. Sundling körde också avslutande 30 kilometer fristil där hon var enormt nära ännu en medalj.
– Jag hade givetvis sett fram mot sprinten speciellt, men att jag sedan fick åka de andra distanserna var en bonus. Att jag också kunde prestera på stafetten och tremilen var bara helt fantastiskt.
– Det var bara något jag hade kunnat drömma om innan. Att sedan få göra det i verkligheten var bara ... underbart.
Så när du tittar i backspegeln så är det distansloppen som överraskade dig mest under OS?
– Det skulle jag absolut säga.
– Det är speciellt tremilen jag minns. Den tävlingen är nästan som en vinst för mig trots att jag blev fyra och var väldigt nära pallen. När jag gick i mål var jag tvungen att fråga vilken placering jag fick för jag var så himla trött. Just då och där hade jag ingen aning om att det var så nära pallen.
Har det fått dig att börja tänka om när det gäller längre distanser?
– Jag fick en konstig känsla efter OS "Shit jag kan ju åka längre distanser" jag har ju alltid vetat att jag kan åka distanslopp, men inte på den nivån. I fjol så tog jag ett steg som jag aldrig tidigare har gjort. Tidigare har jag tagit små steg, men förra säsongen tog jag ett jättekliv.
Vad betyder det för dig?
– Jag fick en känsla av att jag verkligen har i toppen att göra även på längre distanser. Det är en skön känsla att ha med mig in i den här säsongen.
Nu Jonna Sundling haft en liknande säsong med lång frånvaro, men det finns en stor skillnad och det var att förra säsongen var hon skadad. I år så har det varit en segdragen förkylning som har satt käppar i hjulen.
Jonna Sundling, Piteå Elit SK, vann sprinten i Östersund i sin comeback.
Förra helgen gjorde hon comeback då hon tävlade i Skandinaviska Cupen och visade att formen inte är katastrofal. Hon vann såväl sprinten som distansloppet i Östersund.
– Det var en stor bonus för jag hade inte förväntat mig någon speciellt bra form.
– Jag är faktiskt i bättre fas än vad jag trodde. Nu vet jag i alla fall vad jag har att jobba med och det är bara att acceptera läget för det går inte att göra något åt situationen. Därför känner jag mig inte speciellt orolig.
Var det en skräckblandad förtjusning inför tävlingarna i Östersund?
– Jo, men så var det. Precis som det alltid är inför en premiär, skrattar Sundling.
Vad är prio ett nu inför det som kommer efter nyår?
– Det är givetvis att få vara frisk och kunna fullfölja min tränings- och tävlingsplan. Där min nästa tävling är Skandinaviska Cupen i Rovaniemi, men jag vill givetvis så fort som möjligt börja tävla på världscupen igen.
Det svenska landslaget har dragits med förkylningar på många av åkarna, men nu hoppas Sundling att det ska vara över.
– De flesta varit sjuka i landslaget så nu hoppas jag att vi gjort bort alla sjukdomar.
Går det att tänka så utan att vara rädd?
– Nja vi är ju alltid rädda för att dra på oss sjukdomar. Det handlar om att vara försiktig mer än så kan vi inte göra, säger Jonna Sundling som är en av de stora medaljhoppen inför VM i Planica.