Sådär, ja! Munksund spänner bågen mot den ädlaste av medaljer. Damhockeylaget som sensationellt tog sig till semifinal i våras och endast var en seger från finalspel visar i och med värvningen av Emma Eliasson att man tänkt bli bäst i landet. En klubb från Piteå som vågar säga att man går för guldet i en stor lagsport.
22-åriga Emma Eliasson är ingen spelare vilken som helst. Den allroundkunniga Kirunatjejen som i våras avgjorde den avgörande semifinalen för Brynäs mot Munksund med ett hattrick (5-2) är tveklöst en av landets två, tre bästa damhockeyspelare. I mångas ögon rent av den bästa.
Efter semifinalsegern i våras öppnade Emma en liten dörr på glänt för hemflytt till norr. Hon vantrivdes inte alls i Gävle, men hon berättade att hemlängtan gjorde sig påmind med jämna mellanrum. De ansvariga i Munksund fattade vinken och efter drygt fyra månaders förhandlande löste Piteåklubben ut Emma från kontraktet med Brynäs.
Redan nu kan vi se fram mot en mer intressant Riksserie än någonsin tidigare. Brynäs har värvat Leksandstjärnan Lina Wester, Linköping har förstärkt med bland andra målvakten Kim Martin, unga talangfulla AIK som åkte ut mot Munksund i kvartsfinalspelet i våras har värvat tre av Segeltorps främsta kort. Bland dem norska poängdrottningen Line Bialik Öien. Munksunds klipp i och med Emma Eliasson är dock värvningen med stort V hittills. Och Piteåklubben hoppas kunna förstärka med ytterligare "lokalproducerat" från länet.
Det är en sak att Piteå IF är på god väg att etablera ett lag i världens kanske bästa damliga i fotboll och att Munksund kan ställa ett lag som siktar mot SM-guld i ishockey på benen. Det som fascinerar mig mest kring båda klubbarna är att man drog igång marschen mot toppen från i det närmaste korpnivå med lokala entusiaster vid rodret. Även om det i dag knorras på sina håll är det på det viset att såväl PIF:s fotbollslag som Munksunds hockeylag har förvånansvärt många lokala produkter i trupperna. Betydligt fler än de flesta av konkurrenterna i respektive serie högst upp!
Såväl PIF som Munksund har träffat mitt i prick på tränarsidan. Duon Stellan Carlsson/Lennart Hedqvist verkar på alla sätt och vis vara klockren i sina roller som styrmän i PIF och välrennomerade Roland Backlund/Jörgen Jönsson har utvecklat damhockeyn i norr på ett fantastiskt sätt. Och det gör ju förstås sitt till att exallsvenske spelaren Leif Strandh utbildar och drar i trådarna inom damfotbollen och att gamle NHL-stjärnan Mikael Renberg bollplankar med hockeytjejerna. Renberg, Backlund och Jönsson visste vad de lekte med när Skellefteås fystränare Stefan Thomsson plockades in under fanorna. Motivationen måste ju finnas när man ska underkasta sig den typ av träning i en idrott som trots allt inte genererar några större pengar i den egna börsen. Munksundstjejerna har antagit utmaningen och i och med värvningen av Emma Eliasson ökar trycket på alla inblandade i klubbens hockeyfamilj kommande säsong. Spännande.
I början av veckan konstaterade jag att alla elitklubbar lever under hotet från KHL, AHL och NHL fram till mitten av månaden. Finske världsmästarbacken Topi Jaakola föll för locktonerna från KHL och samma timme hade Luleå Hockey gjort klart med ersättaren Pavel Skrbek. Jaakola var den perfekte LHF-spelaren med tanke på att han "kom till jobbet" varje dag. Hans lägstanivå var kort och gott hög. De som kan sin hockey vet dock att Pavel Skrbek i sin prime är något helt annat. Hans högstanivå är betydligt högre och Pavel är något av Luleåtränarna Jonas Rönnkvist och Tomas "Bulan" Berglunds drömspelare. Luleå jobbade stenhårt för att få tillbaka Skrbek när det skar sig mellan den store tjecken och Skellefteå förra hösten. Frölunda kastade i det läget upp en sedelbunt vars make inte skådats mellan svenska klubbar tidigare och Luleå kunde/fick inte bjuda över. Hur som helst...
...de som tror att Luleås tränartrio Rönnkvist, Berglund och Roger Åkerström sitter och gråter över rockaden Jaakola-Skrbek är väldigt snett ute.