Citat "Faktum är att jag bytt flera elitmatcher i grannstäderna senaste åren mot en PHC-Lövendrabbning i LF". Snart är landets tristaste division I-grundserie ett minne blott. Piteå Hockey avslutar mot Björklöven och Kiruna och där kommer det att rocka betydligt mer än i serielunksmatcherna mot Boden, Vännäs och de andra till Allettan chanslösa gängen. Nästa höst blir det en helt annan division I-grundserie i norr och vi är många som ser fram mot den.
Men det är ju inte säkert att Björklöven och Piteå spelar i den. Umeålaget anses av en del som landets främsta division I-lag och jag tror faktiskt inte att ett ordinarie Piteå är mycket sämre. Piteå har blixtrat till och visat klassen i några enstaka matcher men också varit oroväckande svaga i andra. Det kan dock inte ha varit alldeles enkelt för tränarna Stefan Hedlund och David Berglund att limma ihop pusselbitar när förutsättningarna ständigt förändrats. Skador hör tyvärr till alla lagsporter och det är något man måste lära sig handskas med. Piteå Hockey har dock haft mer än sin beskärda del senaste två säsongerna. Vi snackar om mer än dussinet långtidsskador.
Piteå-Björklövens fyra matcher i LF Arena senaste två säsongerna har verkligen givit full valuta för entrépengen. Hoppas att PHC kan ställa ett så pass bra gäng på benen ikväll att det blir en favorit i repris ikväll. Ett förspel till kommande drabbningar i Allettan. Faktum är att jag bytt flera elitmatcher i grannstäderna live senaste åren mot en PHC-Lövendrabbning i LF.
Ikväll har de hockeyintresserade i södra länsdelen en extra anledning att besöka LF förutom den hetta PHC-Lövenmatcherna brukar frambringa. Stefan Persson, av PT-sport utsedd till ortens främste idrottsutövare under 1900-talet, ska hyllas av Piteå Hockey. Det där om vilken av Piteås fem NHL-stjärnor som egentligen var bäst är ett flitigt diskuterat ämne lokalt. Debatten poppar upp med jämna mellanrum. Det mest fantastiska kring kvintetten Lars Lindgren, Stefan Persson, Mikael Renberg, Tomas Holmström och Mattias Öhlund är att samtliga har en egen speciell historia. Alla fem har på sina speciella sätt lyckats fantastiskt väl i världens bästa liga och det går faktiskt att lyfta fram specifika motiveringar varför den eller den av de fem bör rankas före eller efter den andre.
Jag brukar lägga fram det så här. Micke Renberg var en lysande NHL-stjärna med stort S under de säsonger han var skadefri och öste in poäng med Legion Of Doom-trion i Philadelphia. Renberg sopade hem ett par individuella utmärkelser ingen av de andra var i närheten av. Lasse Lindgren valdes ut i ett par All Star-matcher när lagens respektive coacher plockade ut stjärnorna. Stort! Stefan Perssons briljanta historia kan Ni läsa om i Per Sandbergs knäck här intill. De två yngsta och också mesta NHL-lirarna från Piteå glömms inte i brådrasket. En del lyfter fram fyrfaldige Stanley Cup och OS-guldmedaljörten Tomas Holmström som den främste och vem kan undgå att gilla honom - en spelare som kom till tuffa NHL och till och med betraktades som tuffare än alla inhemska spelare där han placerade sig framför motståndarmålet i offensiv zon. Och sist men inte minst Mattias Öhlund som ensam lirat in en större förmögenhet än alla de andra fyra tillsammans. Öhlund har inte spelat hockey på snart sexhundradagar och har kanske spelat karriärens sista tävlingsmatch.
Apropå NHL och lockouter minns jag hur blivande affärsmannen Persson uttryckte farhågor över penninggaloppen och framtida problem i ligan några år efter han lagt skridskorna på hyllan. Idag är vi mitt uppe i den tredje NHL-lockouten efter det. Persson har nog också en del åsikter kring den av vissa klubbar så hyllade hockeyallsvenskan. Hans Borås tvingades, liksom Björklöven för några år sedan, ned en division och idag släppt alla kontrakterade spelare som önskar lämna.