Tältet - ett monumentalt lokalt fiasko, eller...

Frågorna runt fotbollstältet som ligger inbäddat i snötäcket på Noliaområdet är fortfarande många och obesvarade. Min fråga ligger långt ute på kanten, men blir kanske mest central framöver. Är fotbollstältet ett monumentalt lokalt fiasko, eller...

Fotbollshallen

Fotbollshallen

Foto: Christoffer Markström

Krönika2021-02-18 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Piteå hade redan på 1970-talet rest ett hockeytält som skulle palla det arktiska klimatet. Det tältet blåste ned och kostade hockeylaget den då talrika publiken en säsong i Luleå. 

Man bör alltid lära sig av historien och hockeytältet på LF Arena/Kvarnvallen, beskrevs likt Titanic inför jungfrufärden som ett osänkbart skepp. Hur som helst låg det platt en morgon efter en stormig natt.

Jag minns första gången jag fick tältprojektet presenterat. Det var på många sätt snarlikt hockeytältet, men här fanns garantier på att den här versionen var mycket bättre. Det fanns den här sortens tält i betydligt tuffare klimat än vad vi var vana med i Piteå mässades det. Och allt går ju att sälja med mördande reklam...

Efter några års bollande och hårda påtryckningar från ortens fotbollsföreningar blev det affär. Sedan var frågan var tältet skulle placeras. När allt var klappat och klart tog det lindrigt sagt en d-vla tid innan lapptäcket var på plats och några som varit med och drivit frågan undrade lite försynt om det verkligen var versionen man beställt som till slut hamnade i Piteå.

Fotbollsklubbarna har varit grymt nöjda med konstgräset och ynnesten att liksom de flesta lag de tävlar mot äntligen fått liknande förutsättningar. 

Idag är det annat ljud i skällan. Konstgräset ligger kvar, men nu på det även det tält som skulle palla väder och vind. Idag vet alla bättre. Tältet klarade inte vinden efter ett handhavande fel. Och inte heller en extrem snösmocka.

Huruvida tältet skulle ha klarat att stå på benen efter snösmockan tvistar de lärde. Från finländskt håll undrar man varför inte Piteåtältet plockas upp igen. I östra grannlandet har det ju tydligen hänt ofta att tälten hamnar i backen och då skottar man av duken, lagar och reser det igen. Senast exempelvis i Vasa i december.

Piteå Kommuns ansvariga valde att fråga leverantören från Italien. Och vad var chansen att någon därifrån skulle resa till Piteå under pandemitider och inspektera skadan. Noll och ingen om Ni frågar mig!

Lokala firmor viskade runt att de kunde fixa revan. Det raljerades från en del håll om att de som kunde och visste mest om tältkonstruktionen frankt hävdade att det kunde räddas våren ut där det stod. Tidningsredaktionen ringde upp ett par varpå den ene stod fast vid sin åsikt men absolut inte ville "fronta" på grund av att de hade för mycket jobb åt kommunen och den andre bad oss mer eller mindre att dra åt dit peppar´n växer samtidigt som hen förklarade att det var tidningens fel att beslutet att plocka ned tältet togs. Vi hade ju pratat med Ljusdals kommun.

Precis som Kultur och Fritidsnämndens ordförande Elisabeth Lindberg konstaterade. Frågan har väckt mycket känslor. Och fattas bara annat. I dessa prövningens tider är det många utövare som drabbas extra.

Piteå huserar ett fotbollslag som nyligen vann SM-guld i en av världens bästa ligor i en av världens största sporter Det är skandal att det laget tvingas åka till grannstaden för att bedriva något som liknar vettig träning på en usel konstmatta som redan kostat en spelares korsband. I bakgrunden finns även Piteå IF:s division ett-lag och Storfors division två-gäng. Ingen av de nämnda tre är dock de största förlorarna i tältkraschens spår. Det är istället alla ungdomslag som hamnar utan vettiga träningsmöjligheter framöver.

Ibland står man utan svar och det var precis vad jag gjorde när en normalt sansad yngre polare boende i huvudstaden ringde och berättade att han grusat planerna på att flytta hem till Piteå med familjen. För ett par vintrar sedan hyllade samme man Piteå för stadens olika anläggningar och möjligheter efter en sväng runt skidspåren på Lindbäcks Stadion.

Nu lät det annorlunda. Han var starkt kritisk över hur en stad som utåt meddelar att man vill växa samtidigt låter Musikhögskolan tappa elever och utbildningar, dansklasserna läggas ned, låta PIF:s allsvenska damlag sammanlagt åka tusentals mil för att träna i Luleå.

Det som händer med utbildningarna i Acusticum-området på Berget är väl ändå inte Piteå Kommuns fel. Det ligger väl ändå under Luleå och Universitetet där, försökte jag.

Acusticum, dansklasserna, fotbollstältet. Det är alldeles för defensivt på många fronter, dundrade min normalt sansade vän.

Och jag stod svarslös. Vad skulle man svara?