Finalserien mellan Skellefteå och Luleå är givetvis det som kommer att dominera sportsidorna och annan media i Norrbotten och Västerbotten närmaste veckorna. Innan PT kastar sig över förhandsmässen och rapporteringen från finalerna har vi skrapat lite på ytan kring Piteå Hockey som i fredags avslutade den bästa säsongen sedan Luleåparet Jonas Rönnqvist och Tomas "Bulan" Berglund var nära att ta upp klubben till allsvenskan säsongerna 2005-06 och 2006-07.
Då liksom nu säger Piteå tack och hej till tränarna. Ett vansinnigt beslut den där våren 2007 - och frågan är om läget är det rätta att byta den här gången också? I Stefan Hedlund har Piteå Hockey haft en tränare som verkligen brinner för föreningen och sitt kall och den sortens ledare är av sällsynt natur numera. Sedan är det en helt annan sak att Hedlund kanske skulle ha haft en rutinerad kraft vid sin sida när han tog jobbet för tre år sedan. Flera blindskär och en massa tjafs kunde ha undvikits längs den tre säsonger långa vägen om så varit fallet.
En hel del av kritiken mot Hedlund kommer från människor som hellre sett att Piteå satsat på egna produkter i tredje- och fjärdefemman. Mer lokalproducerat alltså. Och visst finns det killar som borde ha fått större utrymme kring sina möjligheter att spela sig in eller ut ur laget. Unge forwarden Daniel Nilsson är ett exempel. Han har funnits med i truppen under alla Hedlunds tre säsonger utan att kanske få pröva på allvar med de han borde ha satts ihop med.
Men vilka klubbar i hockeyns smala värld ser inte missnöjda och försmådda lirare? Luleåtränaren Jonas Rönnqvist brukar påpeka att det finns inget så orättvist i sportens värld som lagidrotter. En som hamnar ute i kylskåpet i en förening kan betraktas som en stjärna i en annan på samma nivå. Jag är övertygad om att Stefan Hedlund jobbat ganska aktivt med PHC-truppernas utformning under sin tid som a-lagstränare. I Clemensnäs hittade han exempelvis backen Olof Lundberg som ville satsa på hockeyn i Piteå. Olof sa upp sig från ett jobb som snickare och levde i sitt lilla kyffe på sparade pengar samt några hundringar i månaden från föreningen. I kvalserien mötte Olof och de flesta andra i PHC lirare i motståndarklubbar som lyfte hundra (!) gånger mer i månaden. Alltså en större skillnad än mellan Elfsborgs och Barcelonas fotbollsspelare. Klart som sjutton att många klubbar runt om i landet beundrar plantskolan Piteå som tog sig till allsvenska kvalserien med en i sammanhanget minimal budget.
Många inom Piteå Hockey hoppas att klubben ska knyta till sig Anders "Burra" Burström i huvudtränarrollen. "Burra" är ett eftertraktat namn som är väl medveten om att han kan tjäna lika mycket pengar i den typ av företagsdoktorsroll han tog på sig under tre månader i Piteå som om han skulle träna ett lag fem dagar i veckan i tio månader. Kort sagt. Jag kan se "Burra" i någon roll i Piteå Hockey, men knappast som den som tar över helt efter Hedlund. Hittar klubben ett bra namn kanske skilsmässan med Hedlund var bra för båda parter. Om inte kan man vara ute på lika hal is som den där våren 2007.
På spelarsidan är Piteå en mer eftertraktad klubb idag än på mycket länge. Vet inte om man börjat prata med nyckelspelare som Daniel Olofsson, Joakim Högberg, Lars Bryggman och Pär Lindholm. Om inte är det hög tid att börja smida trupp medan järnet fortfarande är varmt. Lindholm och Bryggman är heta objekt på spelarmarknaden men kan kanske räddas kvar via något slags hjälpkontrakt från någon av grannklubbarna som slåss om SM-guldet. Olofsson och Högberg är av lika högt snitt, ja till och med högre, men de grabbarna hade förstås redan spelat någon annanstans om det lockat.
Till sist...
...sägs det att förre Piteåspelaren John Lind, nu J18-tränare i Skellefteå, fått erbjudande om tränarjobbet i PHC - men tackat nej.