Medan fotbollsriket ägnar sig åt att tro, spenderar Piteå IF tiden åt det laget gör allra bäst; att verka.
Iskylan och snön. Avstånden, ekonomin, historien. Fördomar eller okunskap.
Oavsett vilka skäl det är som gör att världen söder om Jävre konstant har bedömt Piteå IF som mindre skickligt än vad laget faktiskt är, så har det inte haft någon betydelse.
Medan övriga Sverige lägger plus och minus och får fram ett resultat kastar PIF sannolikhetsläran och alla kalkyler åt sidan.
Vad som är rimligt är en sak, vad som sker en annan. Teorier är en sak. Praktiken det som räknas.
Hundra procent trodde inte på PIF som vinnare i fjol. Det var hundra procent fel.
I skuggan av de största har laget smugit med säsong efter säsong. Vuxit sig starkare, känt allt större självförtroende för varje medaljsäsong och lärt sig vad som saknats för att stå högst upp.
Ekonomin är bara en tredjedels av Rosengård, men pengar är ingen garant för framgång, bara en massa livlinor och möjligheter till att parera vissa misstag. Det bästa sättet till resultat är noggrannhet, skicklighet och en övertygelse om att hårt arbete och långsiktighet lönar sig. Det är grunden i PIF:s framgångssaga. Det är vad som kommer att krävas den här säsongen också.
Piteå står inför sin största utmaning. Laget alla vill stå. Förväntningar från omgivningen (även om PIF inte heller i år är guldfavorit), spel i Champions League.
Truppen är samspelt och dessutom utökad. Alla vet exakt vad som gäller. Den dag grunderna sviks blir det förlust oavsett motstånd. Kunskapen, erfarenheten, storleken på truppen. Det talar för PIF.
Men faktum är att laget kan göra en lika bra säsong som ifjol och ändå missa att försvara titeln. Minst sex guldkandidater finns. Göteborg, Rosengård, Linköping, Djurgården, Kristianstad har alla kvalitéer som talar för just dem.
Att bli mästare ett år kan många lag. Att göra det två säsonger i rad vittnar om en mästarklass som genomsyrar hela laget, den sportsliga ledningen och föreningen. Det är Piteå IF:s utmaning. Bara de allra främsta bygger en dynasti av mästartitlar. Om många ser det som omöjligt? Självklart, men så har det alltid varit med Piteå IF. De struntar konsekvent i det som alla andra ser som hinder.
Så kommer det sig också i år att en stad på 42 000 invånare – med snön och minusgraderna som kompisar halva året – ska tävla i Europas största och finast turnering i den mest konkurrensutsatta av idrotter.
Chelsea, Paris SG, FC Barcelona? Vad spelar det för roll vad omvärlden skickar hit. Det här laget har ändå aldrig begripit sig på sannolikhetslära. De vet att de stora segrarna inte tas genom teorier och slagstyrkor på ett papper utan genom hårt arbete, noggrannhet och skicklighet.
Den mindre kan alltid med smarthet besegra den större. Så är det i Sverige i dag. Så är det i Europa imorgon. Resan är inte slut. Det är nu den andra fasen börjar. Dags att skriva historia i kapitel två.