Disigt i luften och 46 ben som springer stege. Det gäller att sätta fötterna rätt för att inte ramla eller dra med sig hela den.
En grådaskig höstdag, en slaskig vårplan eller stekheta granulatkulor i tropisk värme.
Oavsett vilket. Samma uppvärmning, samma övningar, samma matchförberedande träning. Femtio minuter av igenkänning
Lena Blomkvist och June Pedersen har gjort det här hundratals gånger under alla årstider. De senaste åtta åren har Piteå IF:s matchvärmning följt mönstret. Mjukgörande uppvärmning, springa stege, press och pass, spel.
Alltid samma sak – men nu med annat i potten.
I åtta säsonger har Stellan Carlsson genomgående med vissa mindre undantag på alla sätt hyllat, lyft fram och skyddat sina spelare. Övervägande har det varit helt rätt. Den totalt prestationen har varit makalös.
Den senaste gången gjorde han inte som brukligt.
Istället var det en mycket rak, tydlig kritik från en tränare som inte alls gillar vad han ser.
Det må vara smärtsamt för spelarna att liknas med egoister snarare än den laglojala stämpel som funnits i pannan i åtta år.
Stellan Carlsson är en diplomat. Därför finns det extra anledning att lyssna när han verkligen höjer rösten. Vi har hört honom ryta mot bristen på jämställdhet inom fotbollen och Svenska Fotbollförbundets taffliga agerande när matchen mot LB07 hemma blev uppskjuten. Alltid mot yttre hot som stört laget. Den här gången vände han sig inåt. Han riktade sig mot dem som han är allra mest beroende av. De som han alltid har skyddat utåt. Spelarna.
Att det sker nu är ingen slump. Champions League är det som kan rädda PIF från en fiaskosäsong. Nu måste det bli ordning i ledet. Nu måste Piteå tillbaka till grunderna som gjorde laget bäst i Sverige förra säsongen. Den identitet som överhuvudtaget gjort att det har blivit medalj fyra år i rad.
Piteå är inte och har aldrig varit något annat än ett lag. Det är laget som har gjort spelarna – inte spelarna som har gjort laget. Vissa tycks ha glömt det den här säsongen och jag kan inte tolka Stellan Carlssons utspel som annat än en kraftig markering mot det.
I sakfrågan har han helt rätt. Bara ett fåtal spelare har nått upp till samma nivå som förra säsongen. Vilja att vinna har varit något svagare än tidigare och därmed också det pris som spelarna har varit berett att betala. Bara ett Piteå som brinner för sin uppgift kan avancera i Champions League. Den passionen ska inte heller vara något problem. Det är trots allt Norrbottens största klubbmatch genom tiderna laget springer ut till.