Under de säsonger Jonas Rönnqvist tränade Piteå tillsammans med Tomas "Bulan" Berglund var jag inne på att duon tillsammans kunde tillhöra svensktoppen redan då i karriärens linda. I stort sett alla spelare spelade sitt livs hockey under Rönnqvists och Berglunds piska. Piteå hade egentligen inte material att matcha lag typ Örebro och Hammarby som man mer eller mindre mosade i play off och att man endast var något mål ifrån allsvenskt avancemang i kvalserien en säsong var oerhört starka papper.
Bulan fortsatte tränarkarriären i Luleås juniorer. Att Rönnqvist inte gavs något frestande tränaranbud efter de två åren i Piteå säger, om inte allt, i alla fall det mesta om scoutingen inom landets ishockey. Rönnqvists ofrivilliga friår berättar en hel del om hur usel koll klubbar som omsätter flera miljoner säsong efter säsong egentligen har.
Under sitt lediga år satt han inte med armarna i kors och väntade på anbud. Istället byggde han upp företaget Leos Lekland med kompisen Joakim Gunler. Något nytt och fräscht i branschen ungefär som hans nydanade stil inom hockeyn.
När bottentippade allsvenska krisklubben Almtuna hörde av sig nappade han direkt. Ett omöjligt projekt, tänkte jag. Dock inte Jonas Rönnqvist som var säker på att lyfta laget.
Och ni minns hur det gick. Play off till elitserien ena året och kvalserien mot eliten det andra. Efter två säsonger i Almtuna hade förstås hela hockeysverige fått upp ögonen. Mer än halva elitserien ville skriva kontrakt och Skellefteå låg närmast.
Vet inte när Luleå kom in i bilden. Har aldrig frågat, men jag skulle tro att sportchefen och Rönnqvists vän Lars "Osten" Bergström som kan alla bitar inom hockeyvärlden på sina fem fingrar till slut såg mardrömsscenariot framför sig. Guld till Skellefteå med Rönnqvist som tränare och samtidigt riskerad kräftgång för Luleå.
Att "Osten" plockade hem Rönnqvist till Luleå var förmodligen det bästa han gjort i Luleå Hockeys namn. Till och med bättre än när han tränade fram det där guldet 1996. Sedan har det pekat uppåt för klubben som var kraftigt nederlagstippat inför 2010-11. Det blev semifinalspel första säsongen, en serieseger i elitserien den andra och triumf i European Hockey League i vinter.
För mig är Jonas Rönnqvist som tränare en blandning mellan fotbollens Sir Alex Ferguson, Jose Mourinho och travets Åke Svanstedt. Taktiskt driven med en tydlig spelidé som lyfter enskilda spelare några snäpp.
Om det sedan räcker till att vinna en finalserie mot Skellefteå är en annan sak.
"Att vinna guld något enstaka år kan varenda elitklubb göra med lite flax. Att år efter år som exempelvis Skellefteå vara med i toppen är klass för mig", förklarade han för mig innan säsongen startade.
Man kan lugnt påstå att båda norrklubbarna har stor respekt för varandras kompetens.