En knapp månad sedan den historiska SM-titeln.
Konfettin är bortsopad. Champagnekorkarna plockade från marken. Sista passningen är slagen.
Spelarna har flugit ut i världen för semester.
Vad återstår då av det historiska laget. Vilka grundstenar har Piteå att bygga fortsatta framgångar på?
Svaret i dag är – alla som behövs och fler kommer.
På pappret ter det sig ganska enkelt. Piteås trupp är i dag starkare än det som tog guld för knappa månaden sedan.
Det är ett paradigmskifte vi bevittnar.
PIF är laget som har byggt spelare åt sig själv, men också åt andra.
En Emilia Appelquist som plockas från bänken i Tyresö, förädlas till landslagsspelare i Piteå för att sedan lämna efter genombrottet.
En Irma Helin som någon månad efter sin landslagsdebut gör samma sak.
En Pauline Hammarlund från utfryst i Linköping till skyttedrottning i Piteå och sedan vidare mot pengarna i Göteborg.
Hilda Carlén från andradivisionen till landslagsspelare i Piteå och värvad av mästaren Linköping.
I flera år har mönstret varit tydligt.
Piteå är klubben du kommer till, utvecklas av och sedan använder som språngbräda till topplaget söderöver.
Nu är det inte så. Maktbalansen har tippat över.
Paradigmskiftet är här.
Julia Karlernäs är det tydliga beviset.
Piteå kan inte erbjuda mest pengar i Sverige.
Men Sveriges bästa utvecklingsmiljö, spel i Champions League och guldchans 2019 smäller högt.
För en spelare som dessutom vill kvala in i VM-truppen är tryggheten viktig.
Där kvalar Karlernäs in.
I början var Piteå klubben dit ingen ville, nu vill alla dit.
Inte för pengar. Utan för allt annat.
Det gör också att PIF kunnat behålla allt man velat så här långt.
Bara en Moa Öhman i jakt på speltid har lämnat och det var rätt av båda parterna.
Nästa säsong är Josefin Johansson tillbaka efter sin graviditet. Elin Bragnum var skadad och hann inte nå normal form i år.
Där har PIF två starka förvärv till 2019. Konkurrensen och möjligheterna till rotation på det centrala mittfältet ökar. Farten och den offensiva kraften på vänsterflanken förbättras ytterligare. I normalt slag är både Johansson och Bragnum två spelare som snuddar på landslaget.
Utifrån det och alla kontraktsförlängningar går därför Piteå IF in i semesterperioden som ett starkare lag än det som tog guld. Nina Jakobsson är det frågetecken som finns. Huvudspelet, fysiken, avsluten, förmågan att hålla fast bollen. Hennes roll är betydande, men tror inte att den är avgörande för Piteås offensiv.
Piteå står inte och faller med hennes beslut. Dessutom kan vi räkna med en eller ett par intressanta nyförvärv inför 2019. Mästarna är det inte bara på planen utan också i scouting och förädling.
PIF är laget med – tillsammans – som måtto. Truppbygget för 2019 visar att det är mer än bara ord.
De tog guld tillsammans.
Nu ska bedriften upprepas.
Tillsammans.