Stephanie Labbé i Piteås damallsvenska lag 2011.
– Jag gav mitt hjärta och min själ på planen. Nu inser jag att det riktiga jobbet bara har börjat.
Så inleds "Shut out – Stephanie Labbé". Dokumentären om Piteås tidigare stormålvakt. Hon som anlände 2009, stannade i tre säsonger och vann Piteåbornas hjärtan och senare två OS-medaljer, varav ett guld för Kanada.
Filmen om hennes liv är öppen att se på den kanadensiska strömningstjänsten Telus och följer oss med henne från ung ålder till i dag då hon jobbar för Vancouver Whitecaps med att förbättra möjligheterna för dagens kvinnliga fotbollsspelare.
Dokumentärens behållning är inte räddningarna eller de stora matcherna (OS-finalen mot Sverige) utan det mänskliga. Uttrycket för den avskalade människan inuti den stora idrottarens kropp. Känslan av att inte räcka till trots att du gör allt du kan i en värld där prestationen är det som räknas. Att ständigt bli bedömd av andra som tillräckligt bra eller inte. Det här påverkar Stephanie Labbés välmående under många år.
Det går upp, det går ner.
Varje gång hon inte är förstamålvakt, i landslag eller klubblag kommer det gnagande tärande känslan av att vara oduglig. Om hon inte är bästa målvakten trots att hon ger allt, vem är hon då?
I en utsatt sportvärld, i dess mest konkurrensutsatta sport och den mest utsatta positionen blir Stephanie Labbé vad hon presterar. I hennes värld tillräckligt bra eller inte.
En snabbt avhandlad del av dokumentären ägnas åt Piteå IF. Hennes första proffsäventyr.
Efter sin sista Universitetsmatch för Connecticut får målvakten via en agent ett erbjudande från PIF (Håkan Norberg var sportchef) om att ansluta till laget. Hon hoppar på.
– Hela stan slöt upp bakom laget. Det var verkligen en häftig upplevelse att få vara en del av det; att spela för ett kvinnligt lag som också var stadens lag och stod i fokus, berättar Labbé.
Det är också i Piteå som hon 2010 får samtalet som skakar om hennes liv. En förvånad målvakt konstaterar att båda hennes föräldrar ringer upp henne samtidigt. Hon får en dålig känsla. Den visar sig stämma. Hennes mamma har drabbats av cancer.
– Jag blev bedövad och chockad och visste inte vad jag skulle göra. Framförallt kändes det som att vara så långt borta och inte kunna vara där.
Hennes mamma klarar sig genom sjukdomen och Labbé stannar också i Piteå IF över 2011.
Samtidigt tackar hon nej till landslaget. Känslan av att vara otillräcklig när hon inte är rankad som förstamålvakt gör att hon inte orkar vara med.
Temat löper som en röd tråd genom dokumentären och visar att även den på planen så starka elitidrottaren kan känna sig svag, oduglig och folkskygg.
– Jag har inte orden för att beskriva vad jag gick igenom. Jag kände mig inlåst i en fälla av tankar och känslor. Jag blev vilse och valde att lämna landslaget. Jag kände mig misslyckad och ville inte vara runt folk, för jag ville inte att de skulle se hur tom jag var, berättar Labbé bland annat.
Stephanie Labbé blev matchvinnare i OS-finalen mot Sverige 2021.
Återkommande under karriären hamnar målvakten i perioder där självkänslan är låg och tankarna dystra. Hon hittar tillbaka till landslaget, men hamnar i nya tyngre perioder när hon petas i klubblaget Washington och vill spela med ett herrlag men stoppas av ligareglerna. Hon tar sig tillbaka och vinner OS-guld med Kanada efter straffläggningen mot Sverige 2021. Euforin är total. Sen är karriären över. Hon sammanfattar det med känslan som hon burit med ända sedan första proffsåren i Piteå.
– Att varje dag bevisa dig för någon annan dränerar dig över tid. Jag hade inte energi för det längre.
Innehållet i Labbés historia är inte främst resan från succén i Piteå genom bakslagen till medaljerna på världsscenen utan insikten att känslan av otillräcklighet och tvivel kan finnas i alla människor. Även för den som avslutar karriären med ett OS-guld hängandes runt bröstet.