Nu ska vi göra något svårt.
Något som tangentbordskrigarna på twitter eller flashback inte klarar.
Hålla två bollar i luften.
Vi gör ett försök.
Ibland behöver det ena inte utesluta det andra.
Det går att konstatera att Piteå IF:s säsong blev en besvikelse samtidigt som det finns möjlighet att runt kröken skymta ljuset nästa år.
Elitlaget svarade för sin tangerat sämsta säsong i damallsvenskan. Alla andra år utom just det här hade det inneburit nedflyttning.
Nu åker bara ett lag ur den här säsongen och det är alltid de aktuella förutsättningar du får förhålla dig till. Det är Piteås lycka i år.
PIF var tillräckligt bra för att klara sig kvar i damallsvenskan och för att nästa år göra sin tolfte raka säsong i högsta serien.
Det är en bedrift.
Men 16 poäng på 22 matcher visar också tydligt att Piteå var seriens näst sämsta lag.
2018 tog Piteå 48 poäng. 2019 – 34. 2020 – 25 och nu alltså 16. En tredjedel jämfört med tre år tidigare.
Den trenden går inte att snacka bort. Piteå har blivit sämre för varje säsong sedan guldkonfettin sprutade. Det är faktum. Allt annat är förklaringar, omständigheter och bortförklaringar.
Likaså det faktum att Piteå snart är i elitettan om trenden inte bryts.
Det finns ingen självklarhet i att Piteå ska husera i högsta divisionen. Det har aldrig varit så och kommer att vara det i mindre grad än någonsin de kommande åren.
Omvärlden rustar som aldrig förr. De stora svenska herrklubbarna investerar allt mer i sina damlag och kommer att fortsätta plocka positioner för varje år.
IFK Göteborgs damer hade för några dagar sedan drygt 2000 åskådare när laget kvalade upp i division 2. Sådana publiksiffror har Piteå inte varit i närheten av sedan vi först hörde talas om covid-19.
De slumrade drakarna har vaknat. För Piteå innebär det på sikt en större utmaning än att ta medaljer fyra år i rad, varav ett SM-guld.
Sportsligt, ekonomiskt, organisatoriskt har PIF en lång men helt nödvändig väg att vandra kommande åren för att behålla sin status i högsta serien.
Det stoppar ändå inte det faktum att det fanns mer i det här laget 2021 än vad som faktiskt kom ut på planen.
Summeringen är enkel.
Piteå gjorde för lite mål, släppte in för många och tog för få poäng.
Ett nedplockat tält, corona i laget och skador spelade naturligtvis in hela våren. Det förvånande var inte att seriens tolv första matcher var tuffa. Det överraskande var att hösten aldrig lyfte poängmässigt.
Piteå snittade 0,83 poäng per match fram till sommaruppehållet.
Inför hösten skrev jag att våren som väntat var svår men att hösten inte såg ut att bjuda på några ursäkter.
Piteå tog 0,6 poäng per match på sista tio omgångarna.
Lyftet i tabellen kom aldrig.
Sett till spelet sjönk PIF aldrig så lågt som golgatavandringen med en poäng på nio matcher en hemsk period 2020.
Då slog laget verkligen i botten och var chanslöst i flera matcher.
Så såg det inte ut den här hösten.
Så såg det verkligen inte ut.
Fyra raka uddamålsförluster avslutade årets serie. Ett uselt utfall sett till Piteås insatser. Det borde ha varit några poäng. Minst.
PIF visade att laget är tillräckligt bra för att stå upp, utmana och pressa alla, men också att de matchavgörande egenskaperna har saknats.
Försvaret har inte täppt till tillräckligt på kanterna. Faith Ikidi Michael och Jennie Nordin i mittförsvaret inte synkat som förväntat. Fasta situationer inte levererat som tidigare år. Offensivt stod nyförvärven, när de nu inte var skadade, för färre mål än de som lämnade.
Det som har hänt går inte påverka. Det intressanta nu är framtiden. På sikt kommer PIF få kämpa hårt på alla plan för att hålla sig kvar på den.
Nästa säsong behöver trenden brytas. Annars vet vi vad som väntar.
På en internationell marknad där svenska klubbar hamnar allt längre ner i rangordningen kommer större fokus att läggas på vad som finns här. Det kan gynna Piteå om laget får behålla sin bas. Här har vi ljuset runt hörnet. Vi vet redan nu några viktiga pusselbitar som stannar.
Fanny Andersson kommer att få styra mittfältet en hel säsong, Josefin Johansson jobba hårt på det och Anam Imo ta ytterligare kliv i sitt targetspel och målskytte. Katrina Guillou kan bli en sensation med sitt djupledsspel. Faith Ikidi Michael (hon lämnar väl aldrig?) har säkert en till bra säsong i kroppen. Här har Piteå grunden att stå på. Nästa år ska inte behöva bli en ny besvikelse.