Det kräver sitt gäng runt gänget när en trupp består av en multinationell sammansättning som Piteå IF:s allsvenska fotbollslag. Pitebor är vi allihopa brukar det ju heta och hur mycket det än gormas om att det borde vara mer lokala tjejer i allsvenska truppen tycker jag att PIF lyckats förträffligt med blandningen. Att vara med i en av världens bästa ligor i den globalt starka sporten fotboll är en prestation i sig. Att vara med i ligan med ett lag där hela tio tjejer är från eget led eller från länet är en än större bragd. Norrbotten har ju trots allt endast en styv kvartsmille i antalet invånare.
Det PIF som springer ut i den småkalla aprilkvällen i afton håller hygglig allsvensk klass. Det är alltid svårt att placera gängen i olika tabellskikt så här i början av säsongen. Inte minst med tanke på att allsvenskan senare år höjt klassen markant säsong efter säsong. När en av de svenska fotbollsgudarna - Göteborgs Torbjörn Nilsson - besökt Piteå med sitt damlag hösten 2009 respektive 2011 har guldlukten funnits där i näsborrarna. Hösten 2009 åkte Piteå dit med uddamålet (2-1) efter två tuffa domslut. Ifjol stod matchen och vägde efter första halvlek, 0-0. Göteborg screenade bort Piteåmålvakten Stephanie Labbé vid ett par hörnor i den andra halvleken och när röken skingrats stod det 0-3 på resultattavlan. Matcherna på Valhalla i Göteborg mellan lagen har handlat om rena slakten. Göteborg har lekt hem de tillställningarna mot ett kraftigt och skade- och sjukdomsdrabbat Piteå med tennissiffror. 6-0. Förra säsongen satt samtliga PIF:s utlandsproffs utom Jennifer Nobis på bänken sjuka eller skadade när Göteborg var på väg mot tvåsiffrigt.
Linnea Liljegärd och Sara Lindén är två Göteborgsspelare som firat stora triumfer mot Piteå i de här nämnda matcherna. I premiären stod dock amerikanskan Christen Press för båda målen mot Djurgården i en match där favoriten inte imponerade enligt rapporterna. PIF mosade ju Djurgården rätt rejält i träningsspelet och känner förmodligen att chansen finns där ikväll. Världsspelaren Faith Ikidi är tillbaka i hemmalaget efter sjukdom och den multinationella blandningen ser även fler nya favoriter att hålla ögonen på. Backen Halberra Gisladottir äger ett härligt klipp i dojan och det handlar om målchans när hon lyfter in de fasta situationerna. Norskan Ann Marie Dowland äger även hon en bra fot, snabbhet och spelsinne efter kanten. Finskan Anna Pettersson är lagspelaren och brunkaren personifierad i mitten bredvid spelmotorn Sofie Persson. Hanna Pettersson, Närkingen som kom till Piteå via Umeå IK, är en tuff nöt för motståndarna inne i offensiva boxen. Målvakten Lydia Williams har dock i mina ögon största möjligheten att bli publikfavorit. Bra i luften. Skicklig och till synes helt orädd i närspelet. Piteå öppnar allsvenskan mot fem lag man aldrig vunnit mot. AIK blev första segernollan som sprack. Ett par och varför inte fler kommer att spricka efter mötena med Göteborg, Djurgården (h), Vittsjö (b), Malmö (h) och Jitex (b). Upprepar gärna det här med att tränaren Stellan Carlsson sagt att varje match lever sitt eget liv. Han har nog grunnat en hel del på hur Piteå ska plocka Göteborg med list. Tänka sig om Piteå parkerar före Real Tyresö i tabellen efter två spelade omgånger.
Skellefteå reducerade som väntat finalserien mot Brynäs igår. Målvakten Joacim Eriksson släppte ett bar billiga puckar förbi sig igen och spelskicklige men veke backen John Klingberg bjöd också på ett mål. Skellefteå sköt ännu en gång dubbelt så mycket skott mot mål som Brynäs och kunde till sist kvittera och vända rysaren. Undrar om det någonsin har hänt att ett lag som under fem spelade finaler skjutit över sextio skott mer än sin motståndare och ändå ligger under med 3-2 i matcher. Om Skellefteå kan ställa upp något så när ordinarie imorgon är det nog Brynäs som drabbas av handske. Idag luktar det ren avgörande final i Skellefteå på lördag.