PIF-damerna lyckades inte fixa ett prydligt klubbrekord och avsluta den allsvenska säsongen med tre raka segrar. Poäng i 3-4-matchen mot nästjumbon Djurgården hade inneburit att Piteå blivit det bästa elitlaget i fotboll norr om Stockholm, men den rubriken ordnar väl tjejerna nästa år istället.
Futtiga nio poäng under hösten är annars inget att tjoa om. Piteå har flyttat fram positionerna väsentligt och gjort mycket bra under säsongen. Laget har exempelvis alltid chans när man springer ut till match numera, men klubben och tränarna borde ta sig en funderare kring varför våren resultatmässigt var så pass mycket bättre än hösten. I PIF:s fall handlar det i alla fall inte om sviktande form hos nyckelspelare som Faith Ikidi och Jennifer Nobis. Tvärtom levererade stjärnorna hela vägen och Nobis 13 mål är en fantastisk siffra för en forward som spelar i ett lag som hamnade på åttonde plats i tabellen.
Två gula lag fick lyfta SM-bucklorna under helgen. Elfsborg på den manliga sidan och Tyresö på den kvinnliga. Detta under en höst där topplagen i såväl herr som damallsvenskan har sprungit på minor titt som tätt i guldkampen.
Apropå svenska mästare avled Hans Norberg i fredags efter en tids sjukdom. Hans betydelse för Luleå Hockey under sin mer än 17 år långa ledargärning går inte att överskatta nog mycket. I rollen som tävlingskommitténs ordförande var han oöverträffad. En suverän lagbyggare som visste precis vad som krävdes för att år efter år ibland koka soppa på spik, en del gånger sikta högre. Hasse fyndade i länet och grannlänen, flera gånger i serien under eliten och hittade också mängder av de klasspelare som olika lags elitseriefans idag endast kan drömma om. Jarmo Myllys, Mika Nieminen, Jiri Kucera, Martin Hostak, Lubos Bartecko för att nämna några. Det blev ju också ett historiskt hockeyguld under hans år vid Luleås TK-roder.
Förmågan att analysera och att alltid ligga några steg före på schackbrädet var förbluffande. Som ett exempel i mängden kan jag nämna den dag Skellefteå tog steget upp i elitserien senast. "Det bästa som kunde hända för oss i Luleå Hockey och för sporten i norr", menade Hasse. Förklara närmare, sa jag. "Jo, förutom att vi tjänar en miljon kommer klubbarna - om Skellefteå klarar första säsongen - att sporra varandra. Den rivaliteten behövs. Om några år kan Luleå och Skellefteå vara med i elitseriens topp igen", hävdade Hasse bestämt.
Att höra det för sex, sju år sedan var närapå skrattretande för många - då handlade ju svensk hockey uteslutande om de fyra stora som HV71, Färjestad, Linköping och Frölunda unisont kallades - men när det kom från Hasse förstod man att han funderat på det en tid och att det alltid fanns en knivskarp analys bakom. Har ofta tänkt på det senaste säsongerna. Att han var rätt ute där också.
Som spelare blev han svensk mästare med AIK. I det laget bildade han en fruktad kedja med Peter Gradin och Per Erik Eklund. "Nobbe" var lagspelaren personifierad på isen, men också mycket mer än så. En av säsongerna i AIK snittade han nästan en poäng per match. Ändå håller jag med nuvarande Luleå Hockey-sportchefen Lars "Osten" Bergström när han menar att den ledarbragd han utförde i klubben under många år var en större bedrift med tanke på det svåra handikappet. Timmar i telefonen i stort sett varje dag i över sjutton års tid när man är förlamad från axlarna och nedåt.
Hans Norberg är ett eget kapitel i svensk hockeyhistoria och blir aldrig glömd i Luleå Hockey och i länet för alla oss som var med i matchen den där kalla vinterdagen 1989 när han bröt nacken i ett derby mot Skellefteå.
Till sist...
...verkar det som om debatten om tacklingar och annat våld mot huvudet i hockeymatcher aldrig kommer att klinga av. Bedömningarna är hårresande olika från match till match. Spannet på hur olika tränare, spelare och domare ser på HV-spelaren Per Ledins tackling mot Skellefteås Oskar Lindberg i lördags är lika långt som mellan Kiruna och Malmö.