Förutom de nämnda storstjärnorna i överingressen finns också en del Pite-Unika. Leif R Carlsson, Jan Asplund, Jan Sandström och Thomas "Bulan" Berglund för att nämna några. De flesta av de där gossarna hade karriärer som pekade rakt upp mot eliten sedan junioråldern, Sandström undantagen. Luleås kultlirare blev ju petad från AIK och utlånad till Skellefteå som 21-åring, men sedan flytten till Norrbotten tog karriären fart igen.
Idag ser vi ett tiotal Piteåkillar runt om i landet i olika klubbar där varje bild och namn berättar en egen historia. Niklas och Stefan Johansson, Johan och Tobias Forsberg, Lars Bryggman, David Lindquist, Alexander Wiklund, Viktor Grahn och NHL-prospectet Nils Lundkvist. Dessutom den senaste bjässen Anders Grönlund vars väg till en nyckelback i SM-finalisten Frölunda innehåller i stort sett allt en skandinavisk inhemsk resa kan bära med sig.
Stefan Johansson fick välförtjänt dra på sig Tre Kronor-tröjan i karriärens linda, Johan Forsberg var skyttekung i ett SM-slutspel, Alexander Wiklund snabbaste målskytten i en SHL-match någonsin, Bryggman och Grönlund vet hur det känns att petas från allsvenska klubbar innan de etablerade sig i sina respektive SHL-gäng. Och David Lindquists har pendlat mellan Piteå, CRIF, Vännäs, Björklöven och Luleå.
Tänka sig att Grönlund, denne offensive och defensive bjässe, halkade in på ett bananskal som låglönelirare i Frölunda innan säsongen.Ungefär samtidigt pågick en dragkamp om backen Niklas Burström mellan Växjö och Skellefteå. Skulle tro att Burströms lönecheck i början av säsongen låg tio gånger högre upp i skalan än Grönlunds. Med pågående slutspel som måttstock borde det vara tvärtom.
Och just den biten hur förtroende från en tränare eller hur en spelare kan känna trygghet i ett visst spelsystem är hur viktigt som helst i lagsporter. Hur, hur och hur...
Burström, som klokt nog vänt hem till Västerbotten efter ett par år i KHL och Växjö, betraktades som Skellefteås viktigaste pjäs när det stjärnspäckade laget sopade hem guldet två säsonger i följd. "Han är den spelare som sätter fart på pucken i uppspelen", menade dåvarande sportchef Lars Johansson.
En i det närmaste ovässad Burström var ingen rolig syn i den här säsongens Växjöupplaga.
Desto roligare att se Anders Grönlunds framfart i Frölundadressen. Stark defensiv och en av de absolut främsta poängbackarna även offensivt under slutspelet. Jobbet han gjorde när han vann puck och närkamper tre gånger i rad innan 2–0-målet i måndags var värt en dubbelassist. Nu blev det inte en enda, men Grönlund var nog nöjd ändå med 1–0 och 6–2–målet på sin meny.
Kan tänka mig att Frölunda omförhandlar Grönlunds kontrakt en tredje gång som en fin gest efter slutspelet. Och bli inte förvånad om resan som sett tre division ett-klubbar, fyra allsvenska, en norsk och en dansk innan Frölunda även hamnar i Tre Kronor.
Grönlund är ett nytt fräscht kapitel, av många, i Piteås stolta hockeyhistoria!