Nästa helg infaller Alla Helgons Dag. Piteå IF borde instifta en egen och fira tredje söndagen i oktober varje år som Alla Nollors Dag. Två gånger mållöst och 0–0 av båda representationslagen tillsammans gav ju största fotbollsframgången i föreningens historia. Tredjeplatsen i högsta serien och lilla silvret var inget annat än en bragd av hela gänget och de runt omkring. Nytt kontrakt på herrsidan var också ganska otippat tidigt på året.
Det väntar en spännande tid framöver i de flesta allsvenska damklubbar. Så även i PIF som har alla möjligheter att sträva efter en än ädlare medalj än den klubben spelade hem den här säsongen. Sluter länet och den södra länsdelens större företag upp bakom PIF-tjejerna samtidigt som publiken fortsätter att vara den tolfte spelaren kan ett nytt kapitel norrbottnisk fotbollshistoria skrivas redan hösten 2016.
Skellefteås enorma hockeyera de senaste sju säsongerna med sju raka semifinaler, fem finaler och två guld är till stor del frukten av det faktum att föreningen gjort spelarna och inte spelarna föreningen. De allra flesta som burit tröjan har spelat sitt livs hockey i just Skellefteå. Mycket av det runt och kring Skellefteå kan faktiskt appliceras kring Piteås damfotboll också. En organisation som gjorde många fel i sin elithistorias linda men som idag vuxit fram som en av de ledande i landet rent kompetensmässigt.
Förutom tränarduon Stellan Carlsson och Andreas Johanssons eminenta arbete tillsammans med sportchefen Leif Strand finns läkare, sjukgymnaster, materialförvaltare och inte minst en stark sektion som lagen bakom laget. Med tanke på den skadehistorik som finns hos tio spelare måste ledarsvärmen tillsammans gjort massor av rätt.
Tillbaka till jämförelsen med Skellefteå. När klubben stuckit upp i första semifinalen mot de stora lockades en handfull av spelarna till andra klubbar. ”Tack och lycka till sa Skellefteå till Pontus Petterström, Erik Andersson, Fredrik Lindgren, Tobias Viklund och några till som gavs kraftig löneförhöjning annorstädes”. Alla utom den sistnämnde vände tillbaka!
I stort sett varenda spelare – utom Faith Ikidi som kom som en stjärna och fortfarande är en – har spelat karriärens bästa fotboll under Stellan Carlsson i Piteå. Visst finns risken att klubben tappar ett par eller tre spelare, men det är betydligt fler som vill komma upp mörkret och kylan under några kalla höst och vintermånader till trots.
Göteborg fortsätter att värva. Rosengård aviserar också fortsatt satsning. Vad gäller Linköping säger jag pass. Däremot tror jag inte att Örebro, Kristianstad, Umeå och Eskilstuna blir några toppgäng 2016. De sistnämnda har stort stöd av kommunen men ryktet säger att de där 2,5 miljonerna per säsong från Rekarnes Sparbank var villkorade och att motprestationen ”fem lokala spelare” i gänget inte uppfyllts. Ekonomin är alltid en flaskhals, men skulle en ”micro-Porser” dyka upp och hjälpa PIF:s damsektion var Alla Nollors Söndag inte den dag länets fotboll slog huvudet i taket. Jag inbillar mig faktiskt att klubben kan sikta än högre.
Till sist…
…vann Luleå Hockey skotten mot Färjestad men tvingades ändå åka hem från Karlstad med en svidande måndags-femetta i baken. Det är alldeles för många minusfaktorer kring de bärande spelarna.