Det har varit mycket Piteå och Arvidsjaur senaste veckorna i de olika hockeyslutspelen. Marathonmatchen i onsdags på Hovet i Stockholm var inget undantag. Bland de 40 aktörerna, målvakterna undantagna, gavs AIK-backen Stefan Johansson mest istid av alla tätt följd av Skellefteås Fredrik Lindgren. I kvalet till elitserien och allsvenskan ser vi just nu sju utflyttade Pitebor.
Johansson, hockeyfostrad i Munksund, och skridskovirtuosen Lindgren, hockeyfostrad i Arvidsjaur, är idag två av elitseriens främsta backar. Talangen har förstås alltid funnits där, men vägen till toppen har inte varit spikrak. Stefan prövade en säsong med Luleås juniorer innan han gick tillbaka till Piteå Hockey där han drillades av nuvarande Luleåtränarna Jonas Rönnqvist och Tomas "Bulan" Berglund. "Stefan har utvecklats massor", sa Rönnqvist när jag pratade med honom under matchen på Hovet i onsdags. Och visst har Johansson i lugn och ro kunnat växa in i elitkostymen. Ett par år i ettan med Piteå, ett par med AIK i allsvenskan innan det var dags för elitseriespel och landslagschans. Stefan var några futtiga minuter från att bli stor AIK-hjälte i onsdags. Det mäktiga slagskott han placerade i krysset från blå var inte det första i det här slutspelet. Luleå fick smaka på ett dragskott från samma position i en av kvartsfinalerna. Jag blir inte förvånad om Stefan Johansson blir Piteåfostrade NHL-spelaren nummer sex innan karriären är över.
Fredrik Lindgren testade någon säsong i Mörrum innan han vände tillbaka till Skellefteå i karriärens linda. Inför säsongen 2009-10 värvades den då landslagsmeriterade backen till mästarna Färjestad, men efter en enda säsong i Karlstad tog Skellefteå hem honom på nåder. Idag är Lindgren tveklöst en av landets bästa backar. Den landslagströja han fick pröva flera gånger för fyra-fem år sedan borde sitta som gjuten idag. Dagens hockey handlar mycket om snabba fötter och de som matchar Lindgren i just skridskoåkningen är lätträknade. Stefan Johansson och Fredrik Lindgren var dock inte de enda spelarna från södra länsdelen som spelade huvudroller i onsdagens semifinaler. Även late bloomer-grabbarna Johan Forsberg och Mats Lavander, från Piteå, fick sina minuter i rampljuset. Forsberg var några futtiga millimetrar från hjälterollen för sitt Skellefteå på Hovet men fenomenale målvakten Viktor Fasth räddade med tröjtyget längst uppe på ena axeln. Lavander fixade det viktiga 2-0-målet mot Brynäs på egen hand. Ikväll fortsätter semifinalrysarna och vi har säkert inte hört det sista från Johanssons, Lindgrens, Forsbergs och Lavanders klubbor.
När AIK besegrade Skellefteå i måndags var det många som trodde på fyra raka för Solnaklubben. När Skellefteå vann maratonmatchen på Hovet svängde tipset markant. Nu är det många som tror att Skellefteå trampar gasen i botten och vinner i fyra raka. AIK såg stundtals tröttkört i onsdags men de kommer garanterat att sälja sig dyrt. Arbetsmoralen är hög i det gänget. Det är den förvisso även i Skellefteå, men så länge som laget varvar sina höga toppar med djupa dalar där svansföringen och nonchalansen ibland blir för påtaglig handlar det inte om någon säker finalaktie. För de som gillar offensiv och frejdig hockey är förstås Skellefteå-Brynäs rena drömfinalen.
Till sist...
...valde PIF att sänka de omdiskuterade biljettpriserna till de damallsvenska matcherna med några tior. Det var säkert ett klokt beslut ifall klubben vill fortsätta fixa fotbollsfester och vara med och slåss på övre halvan i den liga som ifjol ökade publikmässigt med över 40 procent. Å andra sidan är det ju så att intäktssidan måste ökas om man vill vara med och dansa med de stora elefanterna.