Om Luleå längtat? Det räckte med att sticka in huvvet i ishallen under uppvärmningen för att få en rakpermanentning, när Einar Emanuelsson satte 3–1 störtade ett flyttstreck kanadagäss av ljudvågen. Svaret på två andra frågor var mer osäkert. Den första: Hur skulle Linus Omark – och i förlängningen hela hans kedja – hantera den ökade uppvaktningen? Den andra: Hur skulle seriens bästa backbesättning klara av Färjestads höga press.
Det korta svaret: Bara bra, i alla fall så här långt.
Det långa svaret: För att få det behöver ni inte titta längre än till hemmalagets 2–1. Juhani Tyrväinen vann en sargduell, Pontus Andreasson dribblade fram Linus Omark som serverade finske backen Julius Honka som sprättade upp pucken i nättaket.
Låt oss jämföra med tidigare motståndare: Färjestad har bättre backar och fler fysiska forwards än Örebro. Färjestad har bättre målvakt än Frölunda. Färjestad är naturligtvis ett betydligt större hinder än vad Luleå stött på i både kvartsfinal och semifinal.
Men: Det är ju inte på något sätt oöverstigligt.
För det är också så att Färjestad har lite svårt att sortera motståndare i sin egen zon. Det är också så att Färjestad har vissa problem att hitta igenom Luleås djupa försvar och skapa heta lägen. Det är också så att Färjestad har lite utvisningstourettes. Glöm målet som Per Åslund gjorde, det var mer en ödmjuk påminnelse om att det kanske inte är läge att skvätta runt pucken i mittzon oavsett spelform när det är SM-final, däremot kan ni med fördel titta på resten av tiden i numerära överlägen.
När Luleå väl kom in med pucken under kontroll: Hyperfarligt.
När Färjestad lyckades störa hemmalaget redan under uppbyggnaden nere vid Lassinantti: Värdelöst.
Där har ni spelet, och sannolikt matchserien, sammanfattad – och det är därför jag tror att Luleå vinner. Luleå har betydligt större chans att lösa Färjestads höga press än vad Färjestad har att skapa ett försvarsspel i elfte timmen.
Det är inte tu tal om att Färjestad spelar på rätt sätt. Självklart kan den höga forecheckingen skapa problem för Luleå i enstaka perioder, enstaka matcher, och jag har svårt att se tabellsexan utmana på något annat sätt. Men i det långa loppet har jag svårt att se hur Luleå ska kunna förlora det här med den stabilitet, det lugn och den mentala kontroll som spelarna verkar ha på varandra och sig själva.
Till sist: I och med Julius Honkas 2–1 är Linus Omark – som assisterade den finske backen – Luleå Hockeys bästa poänggörare i slutspelet genom alla tider. Ännu ett tecken på vilken fantastisk säsong han har – och han är långt ifrån färdig.