Kom ihåg en sak. Ingen minns en tvåa!
De två meningarna var det som hamrades in i omklädningsrummet hos oss i Piteå IF:s juniorlag i fotboll innan en JDM-final mot Kalix hösten 1973. Vill minnas att det var en av länets stora ledare på den tiden, Sture "Sangis" Carlsson, som gjorde oss varse om den i idrottssammanhang oskrivna sanningen.
För så har det ju nästan alltid varit. Ingen minns en tvåa!
Nåja, det svenska fotbollsbronset sommaren 1994 sågs som en enorm nationell seger och sedan har vi ju Lisa Nordén. Silvertjejens storslam bevisar motsatsen. Man kan bli en vinnare även som tvåa.
Triathlon-tjejen som under sommar OS simmade, cyklade och till sist sprang in i hela svenska folkets hjärtan i och med sin silvermedalj. Lisa själv sa att en medalj i OS- oavsett valör - sågs som en seger, men det intressanta är hur den sågs av svenska folket. Personligen tycker jag att hon vann och att det var en liten skandal att det inte dömdes dött lopp. Kanske var det sättet på vilken Lisa tacklade sin förlust som gjorde att hon simmade, cyklade och rusade in Bragdmedaljen, årets prestation, årets kvinnliga idrottare och till sist också folkets pris, Jerringpriset.
I stort sett alla som varit aktiv inom en idrottsgren vet hur tufft det kan vara att simma, cykla och löpa. Att göra allt i en och samma tävling innebär vid blotta tanken lite blodsmak i munnen. En svenska som tillhör yppersta världseliten är förstås värd alla priser hon kan få när hon lyckas. Väl unt, Lisa!
För varje år som går blir det tyvärr allt mer uppenbart att galor av alla de slag inom idrotten handlar om lobbyism, spindoctorism och ren och skär politik. Vi här i södra länsdelen kan exempelvis dra oss till minnes när Umeås Emma Berglund fick pris som säsongens bästa försvarsspelare inom damfotbollen samtidigt som PIF:s nigerianska stjärna Faith Ikidi inte ens var nominerad bland fyra utvalda.
När det gäller Jerringpriset kan man också ta sig en funderare hur det resonerades när en idrottsman som hockeymålvakten Henrik Lundkvist inte platsade bland de fjorton som folket gavs chansen att rösta på. "Henke", som tidigare under säsongen prisats som NHL:s främste målvakt.
Däremot prisades en annan NHL-spelare under Idrottsgalan. Unge Gabriel Landeskogs far fick ta emot priset som årets nykomling ur Peter "Foppa" Forsbergs hand. Landeskogs ledaregenskaper var vida omtalade innan han ens gjort sin första NHL-match och efter en säsong i Colorado blev han utnämnd till yngste kaptenen genom tiderna.
Jag vet inte, och det här kommer jag förmodligen att få äta upp när grabben lyft Stanley Cup-bucklan ett par gånger, men jag har sett Landeskog i ganska många matcher. Däremot väldigt, väldigt sällan riktigt bra på isen. Under VM våren 2012 var han lindrigt sagt bara "sådär" och insatserna mot Asplöven, Karlskrona och de andra under höstsejouren med Djurgården i allsvenskan lämnade heller inga större avtryck. Hur som helst är grabben rekordung lagkapten i Colorado. Det lag som petade Skellefteåstjärnan Joakim Lindström. Och i min värld har Landeskog en hel del att bevisa innan han är i närheten av Lindströms klass. Men den tiden kommer säkert. I alla fall om man ska tro alla lobbyister i branschen. Och de är många!
Landeskog som årets nykomling i svensk idrott känns hur som helst inte rätt för mig, men för de i hockeykretsar är det lika tabubelagt som att svära i kyrkan att ifrågasätta utnämningen.
Till sist...
...var Jerringprisnominerade tennisspelaren Peter Vikström inte den ende från orten som uppmärksammades under Idrottsgalan. Piteås förste världsmästare i ishockey, backen Hans Svedberg, sågs också i bild i en kavalkad över svenska idrottsprofiler som gick bort under året.