"Det skulle inte förvåna om ett par – eller alla – av June Pedersen, Madelen Janogy, Julia Karlernäs och Nina Jakobsson spelar i det grönvita laget 2021."
Så skrev jag 3 december under rubriken "Hammarby kan bli nya Lillpite"
Tre veckor senare vet vi facit.
June Pedersen var given i Hammarby.
Julia Karlernäs i den grönvita tröjan mer 50-50. Nu blev det Spanien istället för Bajen för henne.
Att Nina Jakobsson och Madelen Janogy skulle välja storklubben var föga överraskande.
Ett ganska stort och ett väldigt stort namn bland många övriga i fotbolls-Sverige.
Men det är just det där med namn och damfotbollen.
Tyvärr är det fortfarande så att ryktet som omger dig inte alltid följer vad du presterar på planen. Det styr folks uppfattning av dig och din stjärnstatus, utan att den behöver vara bekräftat i ditt spel.
Det tydligaste exemplet är decembers alla pinsamma listor över världens bästa kvinnliga spelare.
Avsändarna är många och de flesta snett ute.
Hur många gånger har Faith Ikidi Michaels namn funnits med topp 50 eller ens topp 100?
Men framförallt finns fel namn på fel platser. Marta har blivit utsedd till bästa i världen, utan att vara i närheten av det. Nilla Fischer har knappt platsat i Linköping och Hedvig Lindahl varit skadad och inte ens bäst i Sverige på sin position, men blivit högt rankade i år.
Årsgamla insatser i EM, VM och OS styr alltjämt mycket av tankarna kring vilka damspelare som är bäst, snarare än vad som skett på planen i närtid.
Det finns en viss koppling här till Nina Jakobsson och Madelen Janogy.
Jakobsson var som bäst när Piteå IF tog SM-guld 2018. Då skrev hon ett nytt kontrakt. Sedan har det varit en del bra insatser, men färre toppar och mindre höga än förväntat. Hennes namn har varit större än prestationerna. Det senare kan hon påverka. Inte det första.
Förlusten av henne är inte tung för PIF – den är rätt för båda parterna. Jakobsson får chansen till en nystart som bör ge ett lyft. PIF får sannolikt loss en bra slant att lägga på en spelare med inte lika välkänt renommé men som kan vara bättre.
Läget är liknande för Madelen Janogy. Hon är ännu inte tillbaka i sin fulla kapacitet. Om hon når dit igen vet vi inte. Det är inte heller viktigast. Omgiven av familjen i Stockholm finns ett socialt nätverk som naturligtvis är bra för en som har haft ett tufft år. Valet av Hammarby är förståeligt.
Det är lätt att hänföras av mål för Sverige i VM och kvalmatcher. Mål mot länder som kanske inte ens platsat i damallsvenskan.
Janogy har gjort en del helt avgörande insatser i Piteå också, som avgörandet mot Linköping hemma ifjol. Målet mot Eskilstuna i år. Den här krissommaren kom hon in och lyfte lagets anfallsspel till den nivå som behövdes för att Piteå skulle klara sig kvar. De bleka insatserna, som varit en och annan, glöms lätt bort för det glimrande som är både lättare och roligare att ta till sig.
Janogy hade gärna fått stanna kvar och försökt komma tillbaka till sin tidigare nivå. Men för PIF är inte flytten nödvändigtvis negativ. Den frigör kapital som kan användas. Förhoppningsvis till en blivande succéspelare.
Vilket rykte en spelare har i världen är inte intressant. Vad som kommer att åstadkommas på planen det viktiga. Det är där matcherna avgörs, inte på felsatta topplistor.
Hammarby blev nya Lillpite.
Men Piteå IF har alltid byggt sina största framgångar på att värva spelare snarare än namn.
Det är dags att göra det igen.