Befolkningen är redo – resten är upp till Luleå Hockey

Tre matcher kvar. Inga jävla halvmesyrer. Norrbottens befolkning har bevisat att den är redo – nu är resten upp till Luleå Hockey. Läckan stoppas här.

Det är många i Norrbotten som är nervösa nu, skriver Pelle Johansson.

Det är många i Norrbotten som är nervösa nu, skriver Pelle Johansson.

Foto: Simon Eliasson

Krönika2022-05-07 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För en utomstående betraktare kan jag förstå att det framstår som sjukt. Snickare brister plötsligt ut i kator och hoppsparkar mitt i kakelfogandet. IT-arkitekter nynnar maniskt på textraden ”inget halvvägs Luleå” medan de programmerar säkerhetsrutiner. Uppköpare av sjukvårdsmateriel diskuterar uppbragt domarnivåerna i svensk hockey med försäkringsnasare.

Norrbotten har icke varit så här nervöst sedan Suorvadammen sprang läck -83. Då lyckades Vattenfall täta sprickan, vad som händer nu är jag varken karl eller krönikör att slå fast. Katastrof – eller klimax? 

Jag tycker fortfarande att det här är Luleås matchserie, och inte bara tack vare hemmaplansfördelen. Luleå har bättre taktisk bildning, bättre spelare och har kunnat genomföra säsongen med ett större lugn. Men herra jumala, vilken fantastisk slutspelshockey Färjestad grisar sig igenom på daglig basis. Naturligtvis är det så att Karlstadklubben haft så många avstängningar att man tvingats spela Rikard Wallin och ”Totto” Rhodin som första backpar om grundseriebedömningarna gällt även i finalspelet – men när har de egentligen gjort det? 

Kanske såg hemmalaget lite tröttare ut än normalt under nattmanglingen senast, trots förlängningssegern? Kanske börjar även deras kroppar att stumna? Kanske är det så att Luleås något mindre spelare klarar hård belastning lite bättre, kanske är det så att…

Ja, ni hör ju. Fysiologer, regelexperter och spåkärringar är vi allihopa.

Fakta är att Luleå Hockeys herrar inte har varit så här nära ett SM-guld sedan senast det begav sig. Det är två matcher kvar att vinna och jag känner ingen – ingen – norrbottning som är oberörd av sakernas tillstånd. Folk åker buss i nästan två dygn för att se bortamatcherna. Folk tar semester för att följa finalspelet. Folk offrar i grund och botten sitt framtida välbefinnande för chansen att få följa sitt lag mot drömmarnas mål.

Är spelare och ledare redo att ta emot den uppoffringen? Kan ni utvärdera, anpassa er och övervinna hindren? Är ni villiga att lägga det som behövs i vågskålen för att få den att tippa över?

Tre matcher. Inga jävla halvmesyrer. Är ni vinnare eller förlorare? Här börjar slutspelet. Här avgörs era eftermälen.

Här ska läckan stoppas.