Någon gång nästa vecka åker Faith Ikidi till Nigeria för att par månaders vinteruppehåll. Med sig hoppas hon då att ha ett nyskrivet treårskontrakt med Piteå IF. Situationen är unik. Aldrig tidigare har en spelare av Ikidis klass önskat förlänga tre år. Inte i Piteortens lagsportshistoria i alla fall.
Piteorten har ju på herrsidan genom åren plockat fram fem NHL-stjärnor i ishockey, mer än ett dussin landslagsspelare i den sporten och ett par i fotboll, men det är killar som varit på väg uppåt i karriären och lämnat bygden för att pröva vingarna.
Suveränen Ikidi vill slå sig ned. Hon hoppas att slippa rycka upp en tillvaro hon funnit trygg och som sport och fotbollsälskare hoppas jag verkligen att PIF och klubbens supporters syr ihop ett kontrakt. Ikidi är ingen girigburk. Det sägs att hon endast behåller ett litet levnadsminimum själv och att merparten av inkomsten skickas till bistånd hemma i Nigeria. Och vad kostar då en prydnad för fotbollen som världsspelaren Ikidi.
Var ska vi uppskatta att hennes årslön hamnar? Ja, förmodligen i runda slängar vad ett dussin hockeylirare i Skellefteå och Luleå erhåller i månadslön. Visst kan man tycka att Piteå som stad borde kunna skramla ihop till det.
Tvingas PIF-sektionen meddela Ikidi ett tack men nej tack innebär det inte att PIF är slut som allsvenskt lag. Däremot att Ikidi hamnar i en annan klubb snabbare än kvickt eller till och med utomlands. Med Ikidis namnteckning skulle PIF under ett par höstveckor lagt grunden till kommande säsongs bygge. Då återstår endast frågeställningar kring Josefin Johansson, Hallbera Gisladottir och Jennifer Nobis från årets ordinarie startelva. Tunga namn förvisso, men jag tror att Nobis laddar om för en säsong ytterligare. Om inte så slutar hon sannerligen på topp. Hallbera och Josefin är inga namn man ersätter i en handvändning. Jag är dock tämligen övertygad om att det redan finns en plan B i de fallen.
Ett par matcher återstår i hockeyns elitserie innan landslagsuppehållet. Luleå fick inte med någon spelare i Tre Kronor men tränarna ligger nog inte sömnlösa för den sakens skull. De ser hellre att spelarna är hemma och slickar såren än att de riskerar skador i betydelselösa träningsturneringar. Skellefteåtrion Oskar Lindberg, Melkar Karlsson och backen Niklas Burström ser nog Karjala Cup som ett spännande äventyr och inget fel i det. Tänka sig Oskar som lånades ut till allsvenska Sundsvall en längre period förra säsongen. Ett smart drag av sportchefen Lasse Johansson. Han har koll på sina gubbar, Lasse. Ungefär som när han skickar Lasse Bryggman och Sebastian Selin till Piteå Hockey. Förvånande dock att Skellefteå slängde in förvärven Martin Sevc och Ryan Vesce i hetluften direkt "utan bedövning" . Det är knappast enkelt att hoppa in i Skellefteås Rock´n roll-hockey utan några pass med laget innan.
Jumbomötet i hockeyallsvenskan mellan syd och nord, Karlskrona och Asplöven slutade med en blytung förlust för Karlskrona och en lika skön seger för Asplöven. När blott 37 sekunder återstod avgjorde Asplövens Niklas Andersson.
Karlskronaförvärvet Kent McDonell har inte fått någon vidare bra start i sina nya klubb. I våras var McDonell en av slutspelets vassaste pjäser i AIK:s möten mot Luleå och Skellefteå. Det allsvenska äventyret öppnade med en fyra matchers lång avstängning och head-buttingen och matchstraffet igår kan kosta flera matcher även om Asplövens Vjacheslav Trukho åkte ut för diving i samband med den förre Skellefteå AIK-profilens bot.
Intressant att se hur Piteå HC skulle stå sig mot de där allsvenska jumbolagen för dagen. Utan backskadorna ganska bra skulle jag tro. Piteå har som sagts och skrivits tidigare ett intressant gäng på gång. 7-2-krossen mot Kiruna i söndags var starka papper. Kliver Piteå in i Allettan framöver med dagens lag plus ett par comebackande backar och forwardar tror jag att de kan skaka om samtliga division 1-gäng i landet.