Temat för PT:s hockeybilaga var givet. Guldkusten och med den menas sträckan mellan Luleå i norr och Skellefteå i söder. Det kommer att handla om puckat och klart från i morgon till gulden delas ut någon gång fram mot vårkanten 2013.
Skruva tillbaka tiden halvdussinet år. Det var då som nykomlingen Skellefteå siktade på att hålla sig kvar i kamp med bland annat Luleå som också bara hade ett lag för kamp i elitseriens nedre regioner. Munksunds damer under samma tid kunde inte ens nämnas i elitsammanhang. De höll på att kravla sig upp från hygglig korpnivå till någorlunda standard. Hade någon pipit fram ordet SM-guld kring de tre gängen skulle hockeyetablissemanget tagit emot det med en fnysning.
Idag är det ingen som rycker på axlarna åt vare sig Luleå Hockey, Munksunds damer eller Skellefteå AIK - tvärtom. Det är väl bara vårens finallag Skellefteå av de tre klubbarna som öppet talar om guld, men när dörrarna är stängda är jag säker på att det är målet även i Luleå och Munksund. Det finns alltså klart fog för att snacka om Guldkusten här uppe i norr.
Jag är övertygad om att alla nämnda lag har hyggliga chanser att gå hela vägen, men det blåser alltid hårt uppe på toppen och guldförhoppningarna kan lätt silas bort och bli till sand.
För sex år sedan stod Luleåtränaren Jonas Rönnkvist utan hockeyjobb. Trots en lyckad tvåårssejour i Piteå kom inga erbjudanden. Samtidigt hade Lasse Johansson hamnat som tränare i Skellefteå AIK:s juniorlag via Kiruna. Idag är Lasse hyllad sportchef i av landets ledande klubbar och Rönnkvists hockey har blivit ett fruktat begrepp i en annan. Grabbarna behöver knappast leta efter hockeyjobb framöver. Många klubbar suktar efter Johanssons succékoncept och Rönnkvist är av flera förespråkare en gärna sedd framtida förbundskapten för Tre Kronor.
Plantskolan Piteå Hockey var en gemsensam nämnare för de båda när Lasse Johansson lämnade över tränarsysslan till just Rönnkvist och Tomas "Bulan" Berglund och faktum är att det bara gått utför för klubben mellan Luleå och Skellefteå senaste åren. Degradering från näst högsta serien med Lasse, sedan nära uppflyttning två säsongen i följd med "Bulan" och Rönnkvist, därefter play-off ett par säsonger med Igor Matushkin och Jens Hellgren men inte ens det när påläggskalven Stefan Hedlund haft hand om tömmarna senaste säsongerna.
Men nu tror jag att det vänder uppåt igen. Hedlund har haft bättre toppar än Kiruna, Asplöven och Björklöven och de andra i ettan, men bredden har inte orkat matcha det skarpaste motståndet i längden. Nu har sportansvarige Patric Jonsson serverat PHC-tränaren en trupp bra nog att rubba de flesta division 1-gäng. Flera av förvärven har sniffat på elitspel och bara en så´n sak att Piteå går in i seriespel utan Pär Lindholm, Ted Johansson och Tim Ökvist skvallrar om bredd. Elitseriemeriterade Markus Hurtig står fortfarande utan klubb. Det är bara att hoppas att Piteå och Hurtig vänder andra kinden till och finner varandra igen. Även om han brände öppen kasse någon gång för mycket i viktiga matcher förra säsongen var lill-Hurtig en av de bättre och mer nyttiga forwardarna för laget efter jul.
Inför starten av förra säsongen var det många division 1-profeter som garvade åt mitt påstående att topp fem i norra serien kunde mäta sig med de andra allsvenska aspiranterna i landet. När Östersund bara var ett friläge i sudden-death från att slå ut blivande kvalserievinnaren Karlskrona i en avgörande kvalmatch var det ingen som skrattade åt norrettan längre.
Hårdsatsande Karlskrona med tre Piteåkillar och ett par andra norrbottningar i laget är ett intressant kort i en allsvenska som för varje säsong närmar sig elitserien i klass. Förra året tog sig till och med allsvenska grundseriens mittenlag Rögle sig upp. Det tål att nämnas att hela sju allsvenska tränare kommer från länet.