Det är ganska precis två år sedan Djurgården sensationellt spelade SM-final mot HV 71. Än mer överraskande var det att grannen AIK tog sig tillbaka till elitserien. Idag handlar det om mer än ombytta roller. AIK har ena lilltån i SM-final medan Djurgården är på väg ut ur elitserien. Den som ser mycket av den hockey som spelas i landets tre högsta divisioner märker att skillnaden krymper för varje säsong som går. I alla fall har det varit så de två-tre senaste säsongerna.
Hockeymånaderna mellan augusti och maj är intensiva och många tränare, sportchefer och även journalister följer sitt lag och motståndarna i den serien med stängda huvudlag. De allra flesta har nog med sitt - träning och matcher var och var annan dag i späckad kalender. Alla har ju rätt till sin uppfattning, men jag är övertygad om att merparten av division 1-serierna - i alla fall den längst i norr och den längst i söder - höjt klassen rätt markant medan den oerhört jämna, spännande elitserien tappat när det gäller yttersta skickligheten och djupet i trupperna. Flera av division 1-gängens topplinor matchar utan problem några av elitseriegängens fjärdefemmor. En ung spelare med företrädesvis offensiva kvalitéer utvecklas förmodligen mer med mycket istid under ett par säsonger i division 1 jämfört med en handfull minuter per match i elitserien. Så var det inte förr men så är det nu.
Spelarna i Kiruna, Björklöven och Piteå åker lika snabbt och skjuter i det närmaste lika hårt som flera av dem som lirar i ligan högst upp. Största skillnaden handlar i många fall om puckbehandling, smartness och inte minst positionsspelet. Rent underhållningsmässigt kan en genuint hockeyintresserad få ut lika mycket av spänning och individuella prestationer en kall januarikväll när Piteå-Björklöven möts i LF Arena som när Skellefteå eller Luleå möter Timrå i hemmahallarna.
Piteå, ja. Det har varit ganska tyst kring laget och klubben sedan den försmädliga femteplatsen i Allettan. Tycker fortfarande att det är synd att man inte lyckades förvalta "boosten" efter 4-1-segern mot Asplöven borta i Allettan premiär. En bortslarvad säsong rätt och slätt. Att fylla luckan efter Skellefteålånet Petter Emanuelsson blir inte lätt men det finns som bekant x antal Piteåfostrade spelare ute i förskingringen i vårt avlånga land. Bland de 16 lag som fortfarande lirar i SM-slutspel, kvalserien till elitserien och till allsvenskan finns Piteåfostrade spelare i hälften. De tre som kämpar om SM-guldet går förstås inte att räkna in i skaran eventuella hemvändare, men varför inte ett par av övriga åtta. Patrik Bergström, den rutinerade forwarden och pp-specialisten, som var med och spelade upp AIK tillbaka till eliten för två vårar sedan är ju drömförvärvet för Piteå, men även Visbys Mattias Forsberg borde gå att locka hem med rätt bete.
Ikväll fortsätter hockeyns semifinalrysare. Skellefteås slagstyrka ökar markant Pierre Edouard Bellemare tillbaka i laget. Det är skillnad på tre offensivt starka linor än endast två. Champions League-matchen Milan-Barcelona är heller inget nummer man vill missa. Tänka sig att den matchen döms av en domare som började sin bana i Norrbotten. Jonas Eriksson rankas till en av Europas främsta idag. En annan som hade den rätta känslan som domare var MSSK:aren Brage Sandberg som gick ur tiden förra veckan. Piteorten har sett ett par duktiga domare som nosat på den yppersta eliten, exempelvis Rickard Fahlman och Dag Wikman. Brage Sandberg kunde ha vandrat hur långt som helst på karriärstegen men jag vill minnas att han valde familjebageriet istället för karriären när han stod på sista trappsteget till eliten. Brage Sandberg hyllas också som en stor ungdomsledare av MSSK-fostrade grabbar som idag tagit mot ledarpris på nationell nivå.