Damerna har sanslöst starka elva hemmasegrar, en oavgjord och en förlust hemma på LF. Med de siffrorna toppar de hemmastatistiken inför sista omgången där ett guldjagande Linköping kan hamna i lika-läge. PIF-tjejerna är fyra i tabellen vad gäller de 5,10,15,20 och 25 senaste omgångarna i damallsvenskan. Bronsplatsen är alltså cementerad hur man än vrider och vänder på det. Tyvärr för PIF-damerna del är det bara en enda siffra som haltar i statistiken och den handlar om bortadrabbningarna. Där parkerar Piteå förvisso på den övre halvan, men sjätteplatsen i bortatabellen är väsentligt mycket sämre än den första i hemmastatistiken.
Just Piteås tunga bortasvängar - en som gav 1-1 i Växjö och 1-3 i Vittsjö - och en annan där man kammade noll i två raka - 0-1 mot Örebro och 2-3 mot Linköping - skiljer Piteå från guldet. Dock hade det inte varit lika med guld med seger i Örebro och kryss i Linköping som många är inne på. En förlust i lördagsmatchen mot Häcken hade förmodligen hur som helst skickat ned Piteå till bronspengen.
Anam Imo har goda chanser att vinna den allsvenska poängligan och tänk vilken karaktärsspelare nigerianskan till slut utvecklats till under PIF-tränaren Stellan Carlssons vingar. Vem såg det komma när hon som 20-åring ofta hängde med huvudet och slog ut med armarna i frustration. Dagens Imo är utan konkurrens allsvenskans bästa targetspelare som alltid tar en kula för laget. Det var nästan rörande att se när hon i friläge serverade Emma Viklund öppet mål till 3-0 i söndags mot Brommapojkarna. Det var ju och är trots allt så att hon "slogs" om topplaceringarna i skytteligan mot Cathina Tandberg och Cornelia Kapucs, Linköpingsduon som senast fick en massa "dopade" mål med sig i 15-1 matchen mot Kalmars juniorer. Att i det läget, med segern säkrad bjuda på ett mål är stort även om assistpoängen är värd lika mycket i poängligan.
Att tränaren Stellan Carlsson stannat tolv säsonger i Piteå och skrivit på för ett par ytterligare kan ses som högsta vinsten i Post Kod-lotteriet för PIF-fotbollen i synnerhet och hela norra landsändan i synnerhet. Förmodligen är det hela Stellans familjesituation och trivseln som varit en tung faktor när det gäller den biten. Kan tänka mig att det handlar om sak samma när det handlar om herrlagets Tomas Eriksson.
Båda herrarna, Stellan Carlsson och Tomas Eriksson, har ögonen på sig från betydligt större klubbar än Piteå IF och när det gäller den biten har de som följt Piteåidrotten sett många exempel genom åren. Inte minst i ishockeyn där Ulf Wikgren/Lars Ökvist, Anders Johansson/Mats Lavander fram till dagens Mikael Aaro/Björn Lavander haft och har chansen att hoppa på stora elitföreningar, men ändå valt att stanna hemma i norr. Aaro är förvisso ett undantag där. Han har ju ett förflutet i högsta serien med Karlskrona och Djurgården och basat över Skellefteås juniorer.
Tomas Eriksson kritade på för en tredje säsong med Piteå IF herr. Han har i intervjuer lyft det faktum att PIF-ledningen med Johan Norberg och Jens Hedström satt lugna i båten när det stormade som mest i bottenskvalpet under sommaren. Sedan kom lyftet och nu springer laget ut till säsongens sista match mor formstarka Örebro Syrianska med tio förlustfria i bagaget. Imponerande!
När man kollar runt mellan städerna i Norrland finner man att i stort sett varenda en storsatsat och spänt bågen högt flera gånger under vilket tidsintervall man än kan mäta med i modern eller "omodern" tid. Men inte Piteå! Det har aldrig hänt så långt jag kan minnas i vare sig ishockey eller fotboll.
Vi kan snacka Kiruna, Haparanda, Boden, Luleå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund, Sundsvall, Hudiksvall och ned till Gävle efter kusten. Det är väl bara Piteå och Söderhamn som aldrig sett en allvarlig uttalad satsning. Förlåt mig förresten Söderhamn. Ni har ju haft bandyns tidigare flerfaldiga mästare Broberg.
Det som varit intressant är att se vad Aaro/Lavander i Piteå Hockey, Johan Norberg/Jens Hedström/Tomas Eriksson i Piteå herr i fotboll och damgängets trio Stellan Carlsson/Rob Clark och Leif Strandh skulle åstadkomma ifall de fick röra sig med någorlunda liknande medel som många av konkurrenterna.
Piteå Hockey är ingalunda den sämst beställda klubben i division ett-ishockeyn. Skulle tippa någonstans i mitten av landets 40 i samma division. En grym sportslig prestation att i det läget ta sig till de sex i kvalserien i våras. Piteå dam ligger nog också någonstans kring mittenskvalpet i allsvenskan och detta till trots tar laget medalj och var nära Champions League-plats. Prestationen är i sig väldigt stark och speciell med tanke på att en stor del av budgeten måste läggas på resor. En stor del i förhållande till motståndarna alltså. Och någon resejämning snackas det inte om i svensk idrott. Hur tror Ni det skulle ha låtit om Stockholm geografiskt varit i närheten av Kiruna?
Till sist ekonomi och PIF herr. Där skulle jag tro att klubben ligger i botten eller i alla fall mycket nära i den norra Ettan.