Piteå mot KIF Örebro brukar vara lika med jämna tuffa matcher. Lagen har mötts fyra gånger i allsvenskt sammanhang och redovisar var sin uddamålsseger, 2-1, och två oavgjorda. Två av spelarna som var med om Piteåsegern säsongen 2009 spelar idag nyckelroller i Örebro. Förutom målvakten Stephanie Labbé även anfallaren, den storvuxna nigerianskan Sarah Michael.
Labbé blev snabbt en stor publikfavorit i Piteå. Sättet på vilket hon presenterade sig i den historiska premiärsegermatchen mot Kristianstad 2009 glömmer nog ingen som var där. Den unga kanadensiskan var fenomenal och sett till hela säsongen var hon en av landets främsta. Trots att hon missade en flera matcher på grund av ideliga landslagssamlingar och läger när Piteå vann division I säsongen därpå var hon en av nycklarna i laget. När PIF laddade för allsvenskan 2011 räknade sektionen kallt med en Labbé i 2009-års form. Tränaren Peter Grundström ville ha en annan målvaktslösning. En förstamålvakt som han kunde ha på plats hela säsongen. Labbés fokus låg på VM och när hon skadade sig i fjärde seriematchen blev året sönderryckt. Labbé spelade förvisso strålande i ett par matcher men sett på det stora hela var hon inte längre topp tio i landet.
En Sara Michael i full form är även hon normalt en toppspelare i allsvenskan. I matcherna mot Piteå har hon haft svårt att komma loss i duellerna mot sin landsmaninna Faith Ikidi och Sara Eliasson. Piteås mittlås har faktiskt neutraliserat Michael ganska enkelt. KIF Örebro äger dock mer kvalitet än de två nämnda. Mittfältaren Marie Hammarström, tjejen som gjorde det fantastiska drömmålet i bronsmatchen i VM förra sommaren, är en spelmotor av rang. I min värld är Hammarström en av de första man plockar ut på ett svenskt OS-mittfält framöver.
Det lär bli många matcher i matchen imorgon. Förutom nämnda Ikidi-Michael även mål-Labbés mot PIF:s anfallspar Jennifer Nobis och Hanna Pettersson (från Örebro). Mest kittlar ändå mittfältsslaget mellan Hammarström och hennes polare i Örebro mot Piteås June Pedersen, Sofie Persson, Anna Westerlund och Josefin Johansson. Den sistnämnda vars hälsena brast på Behrns Arena i Örebro i september ifjol har varit bra så här långt in i serien med tanke på skadan. Det verkar som om "Jossan" rent snabbhetsmässigt mått bra av att tappa lite muskler.
Damallsvenskan har rockat en hel del resultatmässigt så här långt. Linköping-Tyresö 1-0, AIK-Tyresö 0-1 och Umeås 1-13 i baken på tre matcher. Största floppen, skador eller ej, så här långt är Linköping trots segern mot REAL Tyresö. Ett lag som värvat Di Vanna, Emma Lundh och Manon Melis och sedan endast producerat fyra mål under femhundrafyrtio spelade minuter. Det kan bli en tung vandring uppåt för ett Linköping utan mittbacken Lotta Rohlin. De enda lag som spelat som förväntat är mästarna LdB Malmö och Piteå. Nye tränaren Stellan Carlsson pratade tidigt om Teambuilding och hittills ser det ut som han lyckats med den biten. Piteåtjejerna sliter verkligen för laget i nittio minuter. Vandringen kan fortfarande bli stentuff, men inget tecken så här långt tyder på att PIF-tjejerna kommer att vika ned sig.
Till sist några kloka rader från en aktiv elitserieledare - nej, inte Skellefteås Lars Johansson eller Luleås Jonas Rönnkvist - som damp ned i mejlen angående Tre Kronors utträde ur hockey-VM. "Det är samma visa varje gång Sverige har ett skickligt lag på papperet. Helt plötsligt tror man att man aldrig ska behöva vara i egen zon och spela försvarsspel. Det försvarsspel kronorna presterade i detta VM håller ju låg elitserieklass. Statiskt, stillastående utan press, det är helt omöjligt mot skickliga spelare. Det är klart att det blir mål i rumpan. Samma visa i box-play - förmodligen turneringens sämsta - stillastående utan press försöker hamna i skottlinjen. Fattar inte hur de tror att det ska funka!"