Piteå IF- KIF Örebro, Damallsvenskan. Anam Imo.
Piteå IF förlorade med 0–1 mot Örebro. Tydligare än så blir inte det här lagets brister.
Piteå hade ett enormt spelövertag i bollinnehav. Men lika massivt som det var, lika svårt hade PIF att omvandla allt i mål. Tyvärr lika väntat också. För det är ju så här det har sett ut gång på gång på gång hela säsongen.
Lögn, förbannad lögn och statistik sa Mark Twain. I fallet Piteå IF ljuger inte statistiken. Det behöver man inte Stellan Carlssons analysprogram för att se.
Det är oerhört tydligt att det här lagets styrka är den defensiva organisationen. Att få spelarna i rätt positioner och göra det svårt för motståndarna att tränga igenom när PIF ligger samlat och undviker omställningar mot sig. Men lika tydligt är Piteås stora problem att bryta mönster, utmana för att slå sin motståndare och hitta kvalité i och kring offensivt strafffområde.
Piteå har hållit 9 nollor på 20 matcher. Bra!
Piteå har blivit mållöst i 9 av 20 matcher. Inte bra!
Mest intressant blir det när vi tittar på vilka lag som Piteå inte har gjort mål på.
Så här ser listan ut:
Trelleborg-Piteå 0-0
BP-Piteå 0-0
Piteå-Hammarby 0-1
Örebro–Piteå 0–0
Rosengård-Piteå 4-0
AIK–Piteå 0–0
Piteå–Häcken 0–0
Växjö–Piteå 1–0
Piteå–Örebro 0–0
PIF har alltså blivit nollat på bortaplan mot seriens fyra sämsta lag. Dessutom både hemma och borta mot strecklaget Örebro. Totalt 180 minuter mot laget på negativ kvalplats. Inget mål. Svagt.
När Piteå ska föra matcher mot ett lågt stående kompakt motstånd blir det problem så vida motståndet inte heter Skellefteå FC och kommer från division 2.
Inläggen är inte tillräckligt bra. Kombinationsspelet och beslutsfattandet i offensivt straffområde bristfälligt. Förmågan att störta mot mål vinna sina dueller där till varje pris ser vi knappt något av. Inte ens gamla paradgrenen offensive hörnor glänser.
Mot Örebro skapade PIF tillräckligt för att få minst en poäng. Men i flera matcher har också effektiviteten svikit.
Anam Imo är lagets centrala anfallare. Ifjol gjorde hon 15 mål i serien. I år har hon väl inte haft 15 avslut innanför boxen i bra läge.
Det är inte bara hennes fel. Men Imo är sällan med bollen i de lägen där målen ska göras. Det gäller medspelarna också. Särskilt mot bottenlagen. Då stryps kreativiteten när Piteå måste stå för tempo, finess och mönsterbrytande själv.
Den delen blir ofta lite enklare när motståndaren vill dra upp tempo och flytta upp sitt spel. Då kan PIF spela på ytorna istället för att behöva skapa dem helt själv.
Ifjol satte Tuva Skoog (mest skadad i år) och Anam Imo 25 mål tillsammans i damallsvenskan. I år står de på ett. En straff. I premiären.
Statistiken ljuger inte. Oavsett vad Mark Twain sa. PIF är bra defensivt, men sämre offensivt.
Så vida Piteå inte får ordning på de här sakerna så får man finna sig i att förlora matcher som borde ha vunnits.
Då blir det inte bättre än en mittenplacering. Det är aldrig dåligt, men det skulle kunna vara bättre.