När fotbollen går in i sommaruppehåll, ett uppehåll jag för övrigt skulle korta ner så mycket som möjligt varje sommar då många som mig hellre ser eller spelar en match i slutet av juli än i början av november, så är det några lag som har imponerat stort. Kiruna FF har till exempel fått till det direkt i herrtrean. Lira BK överraskar också i toppen. Piteå IF, IFK Luleå, Bodens BK – visst. Stora drakarna gör ungefär vad de ska. Men det finns också de små föreningarna som gör mycket mer än vad de egentligen ska. Inte ska Skogså IF vara ett topplag. Men byns lag hittar sätt att spela en effektiv fotboll som bär långt.
Och så en ännu större skräll: Storfors AIK.
Föreningen som inte ska vara där den är i dag.
Föreningen som lever i sina glansdagar.
– Det är en fantastisk kul framgångssaga att få ta del av, säger ordföranden Ulf Olofsson.
För börja bara med att ta en titt i damernas division 2. Där har förvisso Bergnäset gått starkast med sex vinster på sex försök. Men i toppen är Storfors AIK.
Herrlaget bjöds på en gratisplats i division 2, släppte sin bästa spelare (Marcus Fahlgren Hällström) till kommunens flaggskepp Piteå IF, bytte tränare och fullkomligt flyger fram i serien 2021.
Allt behöver inte jämföras med Max Lundgrens berättelser om Åshöjdens BK, speciellt inte efter bara några matcher och där det återstår över 20 matcher i herrtvåan. Vi kan väl nöja oss med att Storfors i sig är en egen sagobok som var på väg att ta fart på riktigt på 1960-talet om det inte hade varit för förlusten i ett kval till division 2 som på den tiden var lika med näst högsta serien i systemet efter allsvenskan - det fanns fyra tvåor under allsvenskan då - men som nu lever upp igen och är på väg att fyllas med nya historier.
Vad ligger bakom framgången just nu? Lokala anknytningen, tror ordföranden. En förening som försöker få så många som möjligt att spela så länge som möjligt. Förra året blev det succé för herrlaget. Ett lag med en majoritet av saikare tog sig hela vägen till DM-final och så småningom upp i division 2.
– Det långsiktiga arbetet att bygga på egen grund och vara lokalt förankrade. Kärleken till föreningen och till laget är det som gör att det blir kul för alla som är med, säger Ulf Olofsson.
Mycket kan fortfarande hända. Euskefeurat säger ju att det går åt helvete i alla fall. Men Storfors ska inte sluta att drömma – och sätta exempel: Genom att få barngrupperna att hålla ihop med så många det bara går, så länge det bara går.