Att en 29-åring tappar motivationen och väljer familjen före spel i den fjärde fotbollsdivisionen i det svenska seriesystemet är ingen ovanlighet i sig. När det handlar om Victor Brännström är det annorlunda. PIF-kaptenens beslut veckan före seriestart ger eko i landets nordligaste län. Brännström är ju trots allt en av Norr- och Västerbottens främsta fotbollsspelare. Piteå IF:s chanser att vinna division II-norra taxerades till strax efter favoriten Bodens för ett par dagar sedan.
Oddset, fem gånger, höjdes nog markant efter Brännströms plötsliga avhopp även om tränaren Anders Wallerström hävdar att Piteå är ett bättre lag i år med eller utan sin skyttekung. Wallerström kan ha rätt så tillvida att placeringen i tabellen blir bättre än säsongen 2011, men givetvis tappar Piteå en dimension i offensiven utan Brännströms snabba ben.
För PIF-supporters är det svårt att se det ljusa istället för det mörka efter skyttekungens oväntade besked. Nu öppnas dock dörren på vid gavel för stora talanger som Anton From och Rasmus Holmbom att kliva in och presentera sig på allvar. På sikt kan duon med rätt inställning till jobbet axla Brännströms mantel. Ja, den ömsningen av skinn kan till och med gå snabbare än de flesta tror.
Apropå avhopp lokalt är eldsjälen Ronny Stenbergs från MSSK Piteås organisation på sätt och vis lika sorglig som Brännströms. Stenberg, liksom Brännström en av länets bättre fotbollsspelare när det begav sig i början av 1980-talet, har under de senaste åren lagt ned ett oräkneligt antal timmar på bygget Munksund. Det har hänt massor sedan pionjären Stefan Bäckström och company planterade fröet damishockey i Piteå.
Tränarduon Roland Backlund och Jörgen Jönsson är två andra namn som lyft klubben men utan Stenbergs slit vid sidan om rinken hade MSSK Piteå inte varit i närheten av en topp fyra-placering i år. För Piteåidrottens skull är det bara att hoppas att det byggs upp en organisation värt namnet kring damhockeygänget. Smid medan järnet är varmt. Det kan vara så enkelt/svårt som att ett par futtiga underskrifter från länsflickor skiljer MSSK Piteå från guldet våren 2012. Astrid Lilja står i en korvkiosk i väst-Sverige. Att pocka hit den lilla snidaren som producerade mot Brynäs tre semifinaler i följd är väl möjligt. Och Brynässtjärnan Emma Eliasson lät heller inte främmande för en hemflytt till norr.
Smid medan järnet är varmt var det. Resultatet kan bli en guldtacka. Det vore väl nå´t för Piteå. Publiken som var med på noterna ett par marstorsdagar i följd har hittat nya favoriter och en anledning att besöka LF Arena när det serveras riksseriehockey till hösten.
Många tror att det blir guldfest i Gävle imorgon. Det tror inte jag. Skellefteå har alla chanser att med start i eftermiddag vända 0-2 i matcher i hockeyfinalen. Det påstods nästan överallt att Brynäs vann första finalen lätt. Den match jag såg handlade om att ett effektivt skickligt Brynäs tog tillvara på fyra individuella backmisstag från Skellefteåspelares sida och därför kunde gå segrande ur striden. Skellefteå lossade, läs och häpna, hela sjuttio (!) skott mot Brynäskassen. 46 inom målramen och hela 24 utanför. Sjuttio skott (!!!) - måste vara ett rekord i en final - och vissa menade att Brynäs vann lätt...
Jag hade faktiskt väntat mig att Brynäs skulle gå på adrenalin och knocka Skellefteå ganska enkelt i torsdags. Istället blev det en turlig suddenseger och fortsättningsvis kan det mycket väl bli så att vi får se ett Skellefteå, med klart bredare manskap att ösa ur, på uppgång och ett Brynäs som taggar ned en aning.
För mig är finalen fortfarande en öppen historia, men vinner Brynäs idag har laget plockat sex raka bortasegrar i slutspelet. Då ska det mycket till för att guldfesten i Gävle ställs in imorgon kväll.