- Jag ville ju visa vad jag kunde. Men man går självklart in med ganska mycket respekt här, funderar Infjärdenföraren som egentligen redan har en meritlista stor nog att vifta bort den där respekten med.
- Segern i 16-17 -årsklassen vid amerikanska Duluth National hör väl till vinterns höjdpunkter, funderar han.
Drömomkörning
I semifinalen hängde finaldeltagandet ändå på en skör tråd när Lidman länge jagade rutinerade crossräven Mac Liljenberg, Walles, på fjärde och sista finalplats. Men till slut satt drömomkörningen.- Visste att jag var tvungen att köra om så det var bara att hålla i, flinar han.
Öjebysonen hör inte bara åldersmässigt till de lättaste förarna utan också maskinellt. Att utmana med en 440 i det här gänget är bra kaxigt och nu räckte det alltså hela vägen till final, något ingen annan norrbottning mäktade med sedan ende semifinalkonkurrenten Stefan Sundström stannat på sjunde plats i sitt heat.
Liknade slalom
Däremot var det aldrig frågan om att utmana på allvar i finalen. De kraftigare maskinerna s-k-a gå snabbare i rätt händer och det blev tydligt sedan Tomi Ahmasalo snyggt klarat banan med en körstil som efter några varv mest liknade slalom mellan alla havererade ekipage.- Det var väldigt svårt att hitta rätta spåret idag, säger han.
Ahmasalo var själv inblandad i första smällen, med arga konkurrenten Fredrik Granberg, Tavelsjö, som kastades av sin maskin och blev överkörd (!) av Åredalens Dan Lang, dessbättre utan skador. I tur och ordning föll sedan både Lang och finske Niko Korsumäki bort men rättmätig segrare efter en fantastisk kvalsvit var utan tvekan Ahmasalo.
På andra plats utan att riktigt kunna utmana stannade världsmästaren och SM-segraren Peter Eriksson. En besvikelse?
- Nja, det var väldigt svårt att hitta omkörningslägen idag. Starten var allra viktigast här, sade Skellefteåföraren.