Det är dagen efter match.
Toyne Ringwald svarar i telefonen med hes röst.
Allt är alltså som vanligt.
Men ändå inte.
Toyne står kvar och har gjort sitt yttersta för att skapa stämning, som han alltid gör.
– Det är ingen skillnad jämfört med i vanliga fall. Jag driver ändå på ståplats oavsett, säger han.
Hur ser du på att en del fans valt att bojkotta matcherna?
– Det är var och ens sak om man vill gå på hockey eller inte. Vill de inte göra det så är det deras val och deras förlust.
Har du själv haft de tankarna?
– Nej, absolut inte. Det finns ingenting som skulle få mig att inte gå. Det skulle behöva hända något exceptionellt för att jag inte ska vara där. Jag är med i med- och motgång.
Inte ens ryggproblemen kan få honom att välja sittplats istället.
– En del matcher har jag känt att det hade varit skönt att sitta för ryggen som jag haft problem med länge – men det kommer inte hända. Det finns ingenting bättre än den kärlek, värme och gemenskap som finns på läktaren, säger han och fortsätter:
– Nu när det varit lite lugnare har vi plockat upp yngre förmågor från knatteläktaren som fått komma upp och ställa sig och dra igång en ramsa. Det är ju våran framtid och vi måste se till att de tycker det är kul att gå på hockey.
Märks det någon skillnad på stå när flera bojkottar?
– Det är mycket glesare, absolut. Men de som är där gör sitt. Det har blivit en stor uppgång sedan finalen i våras, men samtidigt lever besvikelsen kvar över att vi förlorade. Det är som en tagg i hjärtat för många.
Han tycker att irritationen som uppstått den senaste tiden har fått för stor plats.
– Vill man anstränga sig och feltolka, så kan man göra det. Jag har inga problem med att läsa in Eriks uttalande. Jag tycker det finns andra sätt man kan göra avtryck på eller få till förändringar. Jag personligen tycker det är uppförstorat, men alla får säga och tycka vad man vill, vi lever i ett fritt land och det ska vi värna om.
Toyne Ringwald hoppas situationen ska lösa sig och att människorna han delat så många minnen med, eufori och besvikelse, ska komma tillbaka.
– Det är fortfarande mina vänner som inte vill gå på hockey. Vi delar samma intressen och värderingar i stort, allt det där är mycket värt, och det går inte att bara stå och peka finger åt varandra och skapa splittring. Man måste lyssna och förstå. Jag förstår dem, men jag håller inte med. De har en annan kompass och jag tycker det är olyckligt och energispill på vissa saker, men det är fritt att tycka.
Han kommer in på sociala medier och klimatet där.
– Ibland kanske man ska vänta med att trycka på avtryckaren innan man skickar iväg något på nätet. Skulle jag ha sagt det här om jag står mitt framför personen? Ja eller nej? Är det nej skriv det då inte heller.
Förra veckan raderade han sitt twitter-konto.
– Jag är så otroligt less. Det är inte bara för hockeyn, utan mycket annat också. Hur det låter, hur man skriver och den politiska debatten som varit. Folk bara vräker ut sig saker och det går inte att föra ett resonemang. Då känner jag att jag inte behöver det i mitt liv. Jag kan ta bort det där och så mår man säkert mycket bättre.
Han ger ett exempel.
– Det blir aldrig så där om du sitter öga mot öga och diskuterar. Vem är det bakom kontona? Kalle Kula som har en skoter som profilbild och som bara öser på skit. Vad ska man ta in av det? Jag tycker det bara blir patetiskt.
Även han var upprörd när Aftonbladet avslöjade att Isac Brännström kommer lämna Luleå efter säsongen.
– Klart jag blev besviken att han inte ska vara kvar, men jag känner inte att jag behöver slänga mig på tangenterna och vara så förbannad att jag måste skriva att han ska sluta spela. Så länge de står där med klubbmärket på och vi supportrar stöttar och hejar på dem, då är det väl lätt att göra sitt yttersta också, säger Ringwald och konstaterar:
– Regelverket kan man vara sur på.
Hade klubben kunnat gjort något annorlunda?
– Nej. Det tycker jag inte. Alla som följt oss och förstår sig på hockeyn vet ju att spelare inte kommer vara kvar livet ut. Klubbhjärta är svårt att få till. Att det skulle vara ett lag med 80 procent norrbottningar är väl en dröm, men det är svårt att få till. Att de ska stanna över tid är också svårt att få till.
Toyne Ringwald tänker fortsätta skrika sig hes.
– Gör man rätt saker och bevisar att man ger allt för laget, då ska man vara kvar. Och det har Isac gjort och han ska absolut vara kvar.