Det var drygt halvvägs genom matchen – ungefär en minut efter Kirunas 1–3-reducering – som Piteå Hockey fick kontring.
Carl Becker trampade över blålinjen på högerkanten och hittade sedan en passning till Emil Wrenman som släpade i slottet.
– Jag ropade på Becker hela vägen från egen zon, fick till slut pucken och sedan sköt jag lite på chans. Det var bra att vi fick in 4–1 istället för att de skulle komma ännu närmare. Det var skönt att få lite andrum.
Du säger att du sköt på chans, men det såg ut som att du höll i pucken och hann sikta in dig?
– Nja, jag hade väl en tanke om att jag skulle slå en passning tillbaka. Det var där det brast, skrattade Wrenman.
Tur var väl att 26-åringen till slut valde att skjuta själv. Pucken satt välplacerat bakom Älvsbyfostrade målvakten Ludvig Christoffersson.
I Kiruna spelar även backen Markus Magnusson, med Piteå Hockey som moderklubb, som utsågs till gästernas bästa spelare. Alltjämt var Kiruna aldrig speciellt nära att hota. Det såg inte minst Emil Wrenman till med sitt viktiga mål.
Särskilt nervös var han dock aldrig inför ödesmatchen.
– Det är ändå bara ishockey vi spelar. Det är lite så jag resonerar, men visst är det starkt av oss att vinna en sådan här viktig match i november. Vi är inte vana den situationen. Det är en styrka att vi är bäst när det gäller, sa Wrenman.
– Nu kan vi släppa det här litegrann, ta en ledig helg och sedan gå vidare.