Lubos Barteco kramas om av Mikael Renberg efter att ha avgort på ett friläge i förlängningen
Mikael Renberg är legitimerad fysioterapeut och jobbar sedan flera år tillbaka på en klinik i Stockholm.
När Sporten får en pratstund med honom är det kväll och han har just avslutat ett patientmöte.
Han är nöjd med tillvaron.
– Jag är otroligt tacksam att jag utbildade mig och gjorde något med livet. Jag trivs otroligt bra med mitt jobb och att bo här i Stockholm också. Det är kul att åka upp till Norrbotten under somrarna och nu under jul ska jag vara där i några dagar.
Sommarstället i Piteå är en helig plats för honom.
– Man kan bo där året runt och dit åker jag varje sommar men också någon gång övrigt på året.
Mikael Renberg har jobbat som hockeyexpert för SVT sedan 2008. Han syns inte lika mycket i tv-rutan nuförtiden, men har två stora uppdrag som väntar.
– Tanken är att jag ska sluta med det, men jag verkar ha väldigt svårt för att göra det. Jag hankar mig kvar på något konstigt sätt. Jag ska göra junior-VM nu och så stora VM till våren. Sedan vet jag inte om tiden räcker till riktigt.
Varför är det svårt att sluta?
– Det är ett sätt att vara kvar i hockeyn. Jag kan inte riktigt förklara det. Ibland är det riktigt stressigt för att hinna med allt och ett evigt pusslande med familj och mitt andra jobb. Ibland undrar jag hur jag fixar det, men det måste ju vara för att det är roligt för annars skulle jag inte hålla på med det.
Renberg, som har spelat 280 grundseriematcher för Luleå Hockey i SHL, berättar att hans son har ett tydligt favoritlag.
– Grabben går i skola här på Lidingö. Alla barn går i Djurgårdsmössor men han är den enda som har en Luleå Hockey-mössa och jag är så jädrans stolt över det. Det är så kul att se honom. Han går i förskoleklass och pallrar sig iväg med sin Luleåmössa bland alla djurgårdare. Då blir jag stolt. Han är ett riktigt Lulefan.
Renberg avslutade NHL-karriären med tre säsonger i Toronto Maple Leafs. Han återvände till sin gamla hemstad när Börje Salming hyllades i Scotiabank Arena.
Han såg också när bröderna Sedin och Daniel Alfredsson valdes in i Hall of Fame och var med på en välgörenhetsturnering som tidigare kedjekamraten Eric Lindros höll i.
Han lyfter på hatten för sin föregångare.
– Börje var lite för tidig för att jag som barn och ungdom skulle förstå hans storhet. Det har man förstått i efterhand. Från alla år i NHL förstår man hur bra han var där och hur han öppnade dörrar för andra svenskar. Vi fick ett bra rykte med Börje och jag tror han betytt jättemycket för alla oss som kom efter.
Hur upplevde du hyllningen på plats i Toronto?
– Det var mäktigt. Otroligt. På välgörenhetsturneringen var det flera spelare som hade spelat med Börje, andra gamla NHL-proffs, och de berättade otroliga historier hur hårt han tränade och hur vältränad han var. På förmiddagen kunde han vara ute och åka skidor och på kvällen spelade han match och var bäst på plan. Han var ett fysiskt praktexemplar. Det är den gemensamma nämnaren från alla, hur otroligt bra tränad han var. Det var häftigt att höra.
Renberg fortsätter:
– När jag kom dit i början på 90-talet var inte alla jättevältränade, så han måste ha stått ut något enormt i mitten på 70-talet med sin fysik.
Fotnot: Intervjun gjordes innan Börje Salmings död.
Mikael Renberg skakar hand med Daniel Alfredsson under Hall of Fame-matchen mellan Lag Sundin och Lag Lindros