Victor Edström är född 2000 och blir 24 år i maj. Han har rötter i Piteå då båda föräldrarna är härifrån (pappa Lasse spelade i Luleå många år) men är uppväxt i Luleå och har bland annat varit med i 25 SHL-matcher.
Han kom till Piteå för fyra år sedan och har sedan dess gjort sig känd som ett hårt jobbande forward som bidrar starkt både i offensiv och defensiv.
Men karriären har också kantats av skador. Han har opererat en axel tidigare och ifjol vinter var oturen framme dubbla gånger – med avslitna korsband i båda knäna.
– Först var det i en match i Boden, det hände vid sargen då jag föll men jag märkte inte något förrän jag skulle ställa mig upp. Sedan började jag om att spela med ett skydd men när vi mötte Troja hemma fick jag en sen tackling som jag inte var beredd på och då rök det andra korsbandet.
Victor var förstås tvungen att operera båda korsbanden. Frågan var bara om han skulle ta ett i taget eller båda samtidigt.
– Jag diskuterade med Tomas Isaksson på Hermelinen där han skulle operera mig. De har aldrig opererat två samtidigt förut men vi kom fram till att jag skulle göra det för att förkorta rehabiliteringen.
Sagt och gjort. I början av juni lade han sig på operationsbordet – och det blev lyckade ingrepp.
– De tog en bit från senan i baksidan av låret för att ersätta korsbandet i knät.
Hur var tiden efter?
– Jag fick ta mig runt med kryckor och kunde stödja litegrann på benen men inte mycket mer. Så de två första veckorna var jag bara hemma och låg på soffan.
Sedan började en lång rehabilitering.
– Läkarna sa att jag skulle ställa in mig på att det inte skulle bli något spel den här säsongen. Men jag följt deras rehabplan och tränat hårt och det har blivit väldigt många timmar i gymmet.
Allt gick bra och redan i november var han faktiskt tillbaka på isen igen för att börja känna sig för.
– Jag tog det väldigt lugnt från början men i januari gjorde jag tester som såg riktigt bra ut och efter det har jag kunnat vara med och börja trycka på. Det har varit en bra morot att jag låg bättre till än planen och att jag skulle kunna hinna tillbaka och spela matcher den här säsongen.
De som inte är helt återställda i Piteå har en gul tröja på träningen. Men i fredags fick Victor äntligen ta på sig den röda vilket innebär att han är med på alla övningar till hundra procent och är dessutom tacklingsbar.
– Jag kör för fullt och jag försöker ger mig in i alla grötiga situationer för att känna hur det är att få lite smällar. Det är bara bra så att alla spärrar släpper.
Det skulle ta ett år men har bara gått åtta månader?
– Ja men jag känner mig helt återställd, alla tester har sett bra ut. Nu är det bara att ha fokus på att komma i matchform. Jag har bockat av allt och känner mig redo för att spela.
Även om Victor varit skadad har han hängt en hel del på ishallen.
– Halva grejen med hockey är ju att vara med laget och snacka skit, jag har försökt åka upp och vara där så ofta jag har kunnat.
Han är imponerad över lagets framfart i vinter.
– Det är bra driv i gruppen, många vill mycket. Så det känns extra kul och inspirerande att komma tillbaka när laget går bra också. Det är jobbigt att sitta på läktaren och titta på, nu vill jag bara in på isen och gasa.
Två matcher väntar i LF Arena i helgen – Piteå möter Vallentuna på lördag och Brödernas/Väsby på söndag.