John Lind, uppväxt i Böle och bosatt i Vitsand, är ansvarig för utbildning och forskning på Svenska ishockeyförbundet. "Man får börja fundera hur många spelare som selekteras bort felaktigt", säger han.
Den här artikeln publicerades första gången 16 juli 2024.
John Lind är ansvarig för utbildning och forskning på Svenska ishockeyförbundet. Därför ligger det i hans intresse att utreda hur sporten kan bli bättre på olika sätt. Bland annat med hjälp av forskning där förbundet samarbetar med olika institut och universitet.
I det här fallet har man låtit ett team analysera testdata från 4787 hockeyspelare. Närmare bestämt har man tittat på deras biologiska mognad och undersökt vilka som blivit uttagna i de svenska ungdomslandslagen och vilka som i slutändan nått NHL.
Testdatan kommer från de svenska hockeygymnasierna som samlar in informationen två gånger per år.
– Det är längd, vikt och en massa andra saker. Vi har tittat på datan och försökt lista ut om det finns variabler som förutspår vilka spelare som kommer att bli bra, eller i det här fallet ta sig hela vägen till NHL, förklarar John Lind.
Resultaten visar att bland spelarna som tagit plats i U16-landslaget har bara 19 procent varit sent biologiskt mogna, medan det från samma spelarpool var hela 40 procent sent biologiskt mogna som senare blev NHL-spelare.
– Biologisk mognad handlar egentligen om när man kommer in i puberteten. När man hamnar i den blir man starkare, snabbare och svarar bättre på träning, fortsätter Lind.
Erik Niklasson, som också kommer från Piteå och är doktorand, förklarar att det mellan två 13-åringar kan skilja upp till hela fem år i biologisk mognad mellan en som ligger långt fram i sin pubertala utveckling och en som ligger långt bak.
– Därför kan det var svårt för spelare och ledare att separera vad som egentligen är talang och vad som är biologisk mognadstajming, säger Niklasson men nämner den så kallade "Khamis-Roche-metoden" som ett bra hjälpmedel.
– Med den går att med ganska enkla mått mäta en spelares längd och vikt och sen frågar man om föräldrarnas längd. Då kan man "tracka" var man ligger i sin biologiska utveckling med någorlunda precision.
Forskningen visar att tidigt biologiskt mogna spelare oftare tar plats i ungdomslandslagen, men att sent mogna oftare når NHL. "Det kan vara bra för spelare att veta att anledningen varför det kanske går dåligt nu, kanske bara handlar om att man ligger lite sent i sin biologiska utveckling. Likadant kan spelare långt fram i utvecklingen få en inblick i att de kanske fortsätter behöva trycka på för att behålla sin plats längst fram i kön", säger Erik Niklasson.
Men det Erik Niklasson framför allt tycker att tränare och föräldrar kan ha med sig är följande:
– Ha gärna tålamod med hockeyspelande ungdomar. I våra resultat ser vi att de som är sent biologiskt mogna har lägre sannolikhet att spela i ungdomslandslag, men en ökad sannolikhet att bli NHL-spelare i slutändan.
Och studien har väckt intresse internationellt. Detta sedan den publicerats i vetenskapliga tidskriften Sports Medicine.
– Därmed blev den offentlig för vem som helst att läsa och sedan har vi försökt sprida kunskapen på olika sätt, berättar John Lind.
Själv gästade han till exempel USA Hockeys podcast nyligen.
– Sedan har även Tommy Lundberg, som man ska säga är hjärnan bakom det här, presenterat studien i andra poddar medan Erik varit på vetenskapliga konferenser. Det har fått stor spridning, större än vi kanske trodde, men NHL är alltid intressant för folk.
Erik Niklasson, även han från Piteå men som numera bor i Köpenhamn, presenterade nyligen studien på en konferens i Boston. "Det var ganska stort intresse och flera personer som kom fram efteråt och ville snacka om resultatet", berättar han.
Tommy Lundberg är kollega med John Lind på ishockeyförbundet men även lektor på Karolinska institutet. Det är också genom honom som Erik Niklasson, som tidigare varit läkarstudent där, blev involverad i projektet.
Oliver Lindholm, Marlene Rietz och David Johnson ingår också i teamet vars forskning kan komma att förändra hur ishockeyn jobbar med att identifiera och förädla talanger.
På klubblagsnivå kan det till exempel bli vanligare med "bio-banding". Det är en strategi där man grupperar idrottare baserad på biologisk mognad snarare än ålder och låter dem utföra vissa träningar eller matcher tillsammans.
Och på landslagsnivå skulle man kunna titta på "future teams" vilket är ett koncept som fotbollen redan börjat med.
– Där har tar man ut ett ordinarie P15-landslag och parallellt tar man även ut ett skugglandslag bestående av enbart spelare som är sent biologiskt mogna. Det brukar skilja ungefär 11-12 centimeter och 10-11 kilo i snitt mellan de här två lika gamla landslagen. Och det man sett hittills är att det kommer fler spelare från future team till U21-landslaget än från det ordinarie laget, förklarar John Lind.
Kanske kan Svenska ishockeyförbundet också komma att införa "future teams" likt fotbollen har gjort. Det är i alla fall en tanke som slagit John Lind.
Kanske är det någonting som svensk hockey kan lära sig av.
– Man får börja fundera hur många spelare som selekteras bort felaktigt, fortsätter Lind.
– Den här studien är en passning till oss själva på hockeyförbundet, att vi historiskt valt fel spelare och fortfarande väljer fel spelare eftersom att vi inte har rätt kunskap. Där behöver vi tänka hur vi kan bli bättre.