I och med slutspelsuttåget mot Brynäs lämnar nu Oskar Nilsson Skellefteå AIK för att kommande säsong istället spela sin hockey i Finland.
Det har gått tre dagar sedan uttåget ur slutspelet och klockan skall strax slå 11.00 när Oskar Nilsson dyker upp för att göra den längsta intervjun under sin tid i Skellefteå. Efter att själv ha bekräftat, i samband med slutsignalen i lördags, att han lämnar för spel utomlands har det blivit dags att summera fem år i Skellefteå som innehållit det mesta.
Efter fotografering längs gågatan och en videointervju traskar vi tillsammans mot Bastard Burgers portar när en förbicyklande tant glatt ropar: "Hej hej, Oskar!".
Förmodligen en supporter till Skellefteå AIK, men mer om det sedan.
Efter att ha beställt varsitt hamburgermål och slagit oss ned vid fönstret får 34-åringen intill mig börja med att sammanfatta den säsong som just tagit slut – en säsong som haft höga toppar och djupa dalar.
Vad landar du i när du tänker på denna säsong?
– Jag landar i att det här var en av de värsta säsongerna mentalt för mig, och jag vet att många i laget känner samma. Det hände väldigt mycket utanför isen och det började ju redan förra sommaren när det började snackas om att "Robban" (tränaren Robert Ohlssson, reds. anm) ville lämna.
Var det ovissheten då som blev jobbig för dig och er att förhålla er till?
– Ja, men lite så. Sen visste vi ju också hela sommaren att vi var tunna i laguppställningen och om man är tunna så gör det väldigt mycket med ett lag, säger han och fortsätter:
– Sen kom ju säsongen och vi förlorade första mot Malmö men vann sen fem raka men även fast vi vann kände vi direkt att vi spelade fruktansvärt dålig ishockey. Vad som räddade oss då och vad som vann matcher åt oss var målvaktsspelet och spetsen vi ändå har i laget.
Oskar tystnar en stund, tar ett par-tre tuggor av sin hamburgare och det syns att han tänker till innan han sedan fortsätter:
– Jag tror att mycket också handlade om pressen utifrån som kom när vi var regerande mästare. Det var väldigt många som hade förväntningar på oss att vinna allt igen och samtidigt som det sattes vi även på prov av lagen i ligan då alla ville göra sina bästa matcher mot oss för att vi var regerande mästare. Den kombinationen var jag ärligt inte helt förberedd på heller.
Hur var det att hantera det?
– Tufft, väldigt tufft. Framför allt minns jag att jag var ganska irriterad över just förväntningarna på oss; många menade att vi skulle vinna igen för att vi "hade samma lag" som när vi vann guld men jag tyckte inte vi hade samma lag. Där tyckte jag många var orättvisa i sina bedömningar av oss.
Varför då?
– För att vi hade tappat många jätteviktiga pjäser som hjälpte oss att vinna guldet utan att ersätta alla och dessutom hade vi både Måns (Forsfjäll) och Linus (Lindström) långtidsskadade, så det gapade väldigt många hål i vår laguppställning.
Under hela sommaren 2024 och en bra bit in på hösten var en av de stora snackisarna kring Skellefteå AIK att Erik Forssell inte hade ersatt publikfavoriten Petter Granberg.
Avsaknaden av "PG" i synnerhet men en defensiv general i allmänhet var också tuff för laget att hantera, menar Oskar.
– Ja, "PG" var en av våra viktigaste spelare när vi vann guld och det var tufft att förlora honom. Som sagt; det var på många sätt en väldigt tuff höst. Men...
Men?
– Jag är faktiskt jävligt stolt över hur tränarna och vi i laget lyckades ro i land den här säsongen ändå. Vi tog oss fan samman och gjorde något bra av det, och jag tror att med lite mer flyt hade vi kunnat vinna även i år för jag tycker guldet 2025 är "up for grabs". Inget av lagen som är kvar känns jätte-jättebra om du förstår vad jag menar?
Jag förstår.
– Precis, och hade vi gått till final så tror jag ärligt att vi hade varit omöjliga att ha att göra med. Den känslan kommer också med en liten sorg på ett sätt. Men jag landar också i att allt som hände tidigare under säsongen med svårigheter att sätta grundspelet och energiläckage som uppstod till exempel vid "Robbans" sorti till slut förstörde för oss.
Men det kanske säger en del om Skellefteå AIK att även när man har en "dålig säsong" så slutar den med placering i topp-fem i grundserien och i semifinal?
– Ja, verkligen. Nu läser jag inte Norran eller så mycket på sociala medier heller men jag brukar säga ibland att jag önskar alla i den här stan förstod vilken förening man har. AIK går till slutspel varje år och är nästan alltid framme i minst semifinal, säger han och fortsätter:
– Och hur många finaler har denna förening inte spelat de senaste 10-15 åren? Titta till exempel på Färjestad som knappt tar sig förbi kvartsfinal år efter år, och det är liksom kanske den största föreningen i SHL. Därför tycker jag vi ska vara stolta att när vi åker ut så är det bara fyra lag kvar i spel.
Efter att ha sammanfattat hela försäsongen och säsongen kommer vårt samtal fram till den just avslutade semifinalserien mot Brynäs. En matchserie där Skellefteå AIK "bara" lyckades knipa en enda seger och där de "redan" i match fem åkte av isen som nyblivna semesterfirare.
Efter att ha slickat såren ett par dagar, umgåtts med familj och vänner i laget samt haft avslutande samtal med Erik Forssell har Nilsson nu samlat tankarna och kommit fram till vad som gjorde att det aldrig blev fler segrar än den i match tre mot Brynäs.
– Vi klarade helt enkelt inte av att sätta den struktur som vi letat efter att sätta hela säsongen. Samtidigt mötte vi ett lag som haft stäm i allt de gjort sedan typ första omgången och det märktes att det bara rullade på för Brynäs.
Han tar ännu en tugga av hamburgaren, som vid det här läget det börjat bli väldigt lite kvar av, och fortsätter efter att ha tuggat klart:
– Vi fick ju inte matcherna mot Brynäs dit vi ville med lite mer känslor även fast vi verkligen försökte få dem ur balans. Men när vi inte lyckades med det och inte heller vann så många matcher så hamnade Brynäs aldrig ur balans, och det blev svårt för oss.
Mot Färjestad vann ni många fördelar genom att skapa känslor i matcherna men Brynäs upplevdes som "känslolösa" mot er, ställde det till problem för er?
– Verkligen. Det var väldigt svårt att få med sig Brynäs i det spelet. Mot Färjestad var vi bättre i spelet fem-mot-fem och kunde skapa fördelar även där, men Brynäs hade sånt självförtroende att även när vi spelade bra så visste de att de skulle vara med i matchen oavsett vad som hände. Jag skulle säga att de nog hade samma känsla i laget nu som vi hade för ett år sedan när vi vann guld.
När säsongen 2024/2025 ska summeras kommer en händelse alltid att sticka ut. Den 6 november, när Skellefteå AIK befann sig i en riktigt dålig period av säsongen, kom nyheten att klubben valt att göra sig av med huvudtränaren Robert Ohlsson som bara ett halvår innan det klev ut på isen i Skellefteå Kraft arena som nybliven guldtränare.
Oskar har redan varit inne på ämnet men när samtalet återkommer till just Robert Ohlsson visar det sig att han har mer att säga om tiden kring sparkningen.
Enligt våra uppgifter förde "Robban" fram en vilja om att lämna redan under sommaren 2024, och många menade att det under hösten syntes att han inte ville vara kvar i Skellefteå. Är det en bild som du delar?
– Alltså, jag tror inte alla kände att "Robban" inte ville vara kvar med oss men jag kan i alla fall säga att jag kände det på mig och jag kan tycka att något man hade kunnat göra annorlunda är att föreningen skulle ha släppt honom tidigare; direkt han visade att han inte ville vara kvar, säger han och fortsätter sedan:
– Sen blev det ju en tuff situation när vi spelade dåligt och rykten kring honom började spridas. Samtidigt kan det ha hänt saker som jag inte vet om men när jag tänker tillbaka på den tiden så kan jag i alla fall konstatera att det påverkade oss mycket.
Några dagar innan han sparkades blev det ju väldigt uppmärksammat när han i en intervju sa att han sket i supportrarna; hur landade det citatet i spelargruppen?
– Det var nog också lite olika, en del tyckte att det inte var hela världen men jag tog det mer som att han sa så för att försöka skjuta ut sig från förningen.
Ett minne som sticker ut från säsongen för oss som bevakar Skellefteå AIK är den första träningen efter det att Ohlsson sparkats. När spelarna då klev ut på isen för träning var det tydligt att en av de som tog störst ansvar för att hålla kvaliteten och humöret uppe var just den nu pommesätande personen intill mig inne på Bastard Burgers.
Minns du den träningen?
– Ja, absolut. Det var ju ganska låg stämning så jag bestämde mig direkt att "nu ska jag komma upp här och visa truppen att vi ska ta oss vidare från det här". Det fanns liksom två vägar att gå då och jag valde att ta vägen framåt. I bland behöver ett lag ett exempel att ta rygg på och jag kände att det kanske är min roll i det här laget att bli den spelaren, för om jag visar att jag gett upp då skickar det väldigt dåliga signaler till de andra i laget.
Du har ju också haft en stor roll i laget och omklädningsrummet under dina fem år i Skellefteå, hur har det varit?
– Jag har trivts bra med det för jag älskar att ta ansvar i en grupp och att vara en ledare. Men sen har ju det också kommit med en del dåliga saker; jag har kanske inte alltid mått jättebra.
Du menar psykiskt då, eller?
– Ja, precis. Det har inte alltid varit jättekul att vara Oskar Nilsson.
Det du säger nu är ju en sida av dig som inte så många fått se; utåt sett har du varit den där lustigkurren som spelar hårt på isen och säger roliga saker utanför isen...
– Precis, ibland känns det som att det ingår i jobbet att ta på sig en mask och bara fortsätta kämpa. Men jag kan säga att det är klart det funnits jobbiga stunder för mig och jag tror så här i efterhand att jag hade nog varit ganska mycket bättre som spelare om jag hade klarat av att må bättre.
Du säger att det "ingår i jobbet" men samtidigt öppnade ju Oscar Möller en dörr för andra hockeyspelare när han öppet gick ut och pratade om sin psykiska ohälsa?
– Ja, där har du helt rätt och jag är så jävla imponerade av Oscar som tog det steget. Jag är kanske den första som också skriver under på att det inte alltid är så jävla lätt och när Oscar gick ut med sitt mående så började även jag tänka på hur jag faktiskt mår.
Varför tror du att det krävdes en sådan händelse för dig att börja reflektera?
– Alltså... Jag är väl kanske fostrad i den gamla skolan som är lite macho. Men sen är det även så i min familj att det finns inte att man ska må dåligt. Det är bara att ta på sig den där masken som jag pratade om.
"Jag är alltid med på att deep talk" säger Oskar Nilsson som för första gången öppnar dörren till den djupare sidan av honom.
Från att ha suttit på en barstol intill en av ligans kanske, utifrån sett, tuffaste spelare börjar det här bli tydligt att bilden av Oskar Nilsson inte överensstämmer med vem han verkligen är. Det är tydligt att det bakom hans stålfasad finns tankar och ett djup som inte kommit fram under tiden i Skellefteå.
När han sedan fortsätter att prata om sitt mående blir det än tydligare att det är först nu den riktiga Oskar Nilsson kommer fram.
– När jag mått som sämst är det ju genom killarna i laget, mina grabbar, som jag hittat vägar tillbaka och ut ur de dåliga tankarna. Och på grund av det här har jag också varit noga med att inte läsa vad någon skriver om mig på Norran eller på sociala medier.
Varför har du undvikit det?
– Alltså... Det kostar ganska mycket att vara jag och ha det psyket som jag har. Jag tror ju att alla hatar mig och då är det inte värt att gå ut på telefonen och läsa att någon skrivit dåligt om mig.
Men du vet väl att du också varit väldigt uppskattad här i Skellefteå; vi såg ju bara här innan vi gick in när den där tanten skrek glatt på dig?
– Ja, absolut. Jag har fått höra så jättemycket positivt och det är viktigt att försöka komma ihåg det när man har en dålig dag. Men det är så lätt att bara fokusera på det dåliga.
Blicken blir djup igen och burken med Sprite Zero blir lite lättare innan Oskar fortsätter:
– Jag glömmer aldrig när vi gick upp till SHL med Oskarshamn. Jag hade ju gjort en skitbra säsong och blev årets back i Hockeyallsvenskan. Så jag gick ut på den lokala tidningen och läste kommentarer.
Okej?
– Ja, och där fanns det typ 100 positiva kommentarer om hur bra jag var och vilken bra människa jag var men så fanns där också en kommentar om något jag hade gjort dåligt. Bara den enda kommentaren fick mig att må så dåligt, alltså jag mådde så jävla dåligt över den.
Trots att egentligen alla hyllade dig i kommentarsfältet?
– Ja, trots det. Och det är väl därför jag valt att undvika att läsa om mig så gott som det går.
Under sin tid i Skellefteå AIK har Oskar Nilsson varit en av de mest omdiskuterade spelarna i kommentarsfältet på våra artiklar på Norran.se men även på sociala medier. Få spelare har under denna tid också fått så mycket kritik av sina egna supportrar som just honom, och även om han berättat att han försöker hålla sig undan så har den kritiken inte undgått honom:
– Ja, men det har jag ändå tyvärr märkt av. Jag kommer till exempel ihåg att även när vi vann guld fick jag höra en del om att jag ramlade mycket på isen och allt möjligt av våra supportrar.
Hur har det varit för dig?
– Jobbigt, så klart. Jag har inte kunnat koppla bort det och den kritiken från mina egna supportrar har väl också bidragit till att jag kanske inte mått så bra. Vissa dagar har jag faktiskt tänkt att "det är inte värt att hålla på för att få den här skiten tillbaka". Man ger ju hela hjärtat för föreningen bara för att få det tillbaka, svarar han och fortsätter:
– Nu när jag tänker på det så känner jag att det är så lätt att om det händer någon annan så är det väldigt lätt att peppa dem och säga "vad fan lyssnar du på dem för, vad kan de om hockey?" men när det händer en själv är det väldigt svårt att bara låta det rinna av en.
Hur är det att hantera det, då?
– Svårt, så klart. Men jag kan ta det om det bara är mot mig men när det börjar bli mot mina barn också, då blir det svårare.
Har det hänt att dina barn behövt ta sådan kritik?
– Jo, det tror jag säkert. Men min dotter är så snäll också så hon väljer att inte berätta det för hon vill inte att jag ska bli ledsen eller att det ska påverka mig.
Du har en klok dotter.
– Ja, tack. Men ibland kanske hon är lite för klok, säger han och bjuder på ett varmt skratt.
Få spelare i Skellefteå AIK har spelat lika mycket som Oskar Nilsson gjort över de fem senaste åren. "Skellefteå AIK har lärt mig vad som krävs för att vara ett proffs" säger han.
Kritiken på sociala medier tenderar ofta att gå överstyr och tänja på gränser för vad som är okej att skriva om en annan medmänniska som i Oskars fall råkar vara en elitidrottare till laget man hejar på, eller möter.
Den kritik som Nilsson fått och redan pratat om kan också bli svår att ta in när fakta läggs på bordet.
Under sina fem år i Skellefteå AIK har Oskar spelat nästan samtliga matcher, den säsong han missade flest matcher spelade han ändå 48 av 52 omgångar i grundserien, och under samma tid har bara fyra andra spelare i SHL varit inne på fler plusmål än honom.
Du är +49 sett över dina fem år i Skellefteå AIK och har bara fyra spelare framför dig totalt sett i SHL under den tidsramen, hur ser du på det?
– Jag blir väldigt stolt faktiskt även fast jag känner att jag hade kunnat göra saker bättre så är det med en stolthet man tar in det där. Det kanske visar också att man gjort en del bra saker.
Och du har typ knappt missat en match, vad är hemligheten?
– Framför allt att jag spelar även om det inte känns 100 procent i kroppen. Vissa spelare i dag känner efter för mycket men jag har alltid fått höra att man inte behöver känna sig perfekt för att gå ut till match och det har jag levt efter. Sen har jag väl också lärt mig att träna bra men framför allt att träna rätt.
Om du blickar tillbaka på dina fem år här, vad känner om din resa?
– En stor stolthet men också något jag inte trodde att jag skulle känna; en väldig ödmjukhet. Jag är oändligt tacksam för att Erik Forssell gav mig chansen 2020 och ännu mer tacksam att jag alltid fått vara den jag är. Det är ju väldigt lätt att när man kommer till en ny klubb skall stöpas in till att vara på ett visst sätt men här har jag alltid fått vara Oskar Nilsson och det är jag sjukt glad för.
Efter att ha drömt hela livet om att vinna SM-guld fick Nilsson våren 2024 till slut uppfylla den drömmen.
Han har inte bara gjort en resa i Skellefteå AIK. Sett till säsongerna innan han hamnade i Västerbotten är det en intressant resa som Nilsson tagit där det först var några år i Norge innan han hamnade i Oskarshamn och slutligen i Skellefteå.
– Precis. Det är en speciell resa jag gjort och det har varit jättekul längs med vägen. Att vägarna till slut också nådde fram till ett SM-guld är något jag aldrig kommer glömma heller för är det något jag drömt om genom åren är det att vinna det där guldet. Jag har aldrig känt ett behov av att spela i något landslag eller vinna personliga priser, det har alltid varit guldet jag drömt om.
Nu tänker jag att du fått blicka tillbaka på din tid här, men om vi skulle fråga supportrarna samma fråga är jag helt säker på att de skulle komma ihåg dig mycket för din frispråkighet i intervjuer. Håller du med mig?
– Absolut, men jag har haft den stämpeln på mig hela livet och jag är van att vara i den rollen som jag haft här.
Är det en roll eller är det den riktiga Oskar Nilsson?
– Det är äkta. Jag har alltid varit så här och alltid sagt vad jag tycker utan att ha någon baktanke.
Finns det något uttalande eller någon rubrik du skapat som du ångrar?
– Nej, jag ångrar sällan saker och när jag ser saker jag sagt förut i livet så tänker jag att där och då var det där något jag verkligen kände.
Ett minne som kommer bestå av Oskar Nilsson i Skellefteå är den nu snudd på klassiska målgesten "kobran".
Tiden för vår intervju håller på att rinna ut och med maten uppäten sedan länge börjar det snart bli dags för Oskar att sätta sig i bilen för att åka till hemstaden Luleå där barnen nu varit i några dagar för att spendera tid med släkt.
En flytt hem till Luleå har varit aktuell för Oskar med familj men så blir det inte.
– Nej, vi blir kvar i Skellefteå. Det här är vårt hem nu och vi kommer bara åka iväg över vintern nu när jag byter klubb sen komma tillbaka till Skellefteå när säsongen är slut. Vi har alltid haft en dröm att flytta till Luleå men nu har vi ju bott här i Skellefteå i fem år och barnen har skaffat kompisar och aktiviteter här så vi väljer att stanna kvar.
Men som du säger väntar ändå en tillfällig flytt, kan du bekräfta att det blir till Ässät som NSD avslöjade i går?
– Nej, det vill jag inte bekräfta. Men jag kan säga att det blir spel i Finland i alla fall.
Hur känns det äventyret att göra då?
– Det ska bli intressant. Jag har varit inställd på att kanske sluta spela hockey efter den här säsongen då jag känt mig rätt klar mentalt, men jag hade så roligt mot slutet av den här säsongen så nu blir det att fortsätta spela men ett år i taget tills motivationen tar slut.
Och sen väntar ett arbetsliv i Skellefteå?
– Mest troligt, ja. Men det tar vi då och i en ny artikel, avslutar Nilsson.