De negativa rösterna låter likadana varje år:
"De bästa spelarna saknas".
"Turneringen spelas för ofta".
"För många blåbärsnationer deltar".
Att de bästa spelarna saknas är omöjligt att komma från. I normala fall inleder NHL-klubbarna försäsongen i september och slutspelet pågår ända in i juni. Det finns helt enkelt ingen bra lucka i kalendern att förlägga ett VM på.
Jag förstår de som tycker att turneringen känns urvattnad när den avgörs lika ofta som våren kommer. Helt klart skulle statusen öka om den hölls vart fjärde år istället. En värld där VM och OS avlöste varandra varannan gång vore på så vis rimlig. Å andra sidan ... ishockey är inte som fotboll där det bjuds på intressanta landskamper titt som tätt. Vill vi verkligen se Tre Kronor ännu mindre än vad vi redan gör?
Från och med nästa år kommer NHL-spelare att ingå i OS igen – därmed blir det också lättare att acceptera VM för vad det är. Det är en kul turnering mellan landslag – där långt ifrån alla de bästa finns med – men där många bra deltar.
På grund av pandemin är årets hockeyfest tyvärr profilfattigare än vanligt. Tjusningen den här gången får någonstans ligga i ovissheten och de potentiella skrällarna. Tyskland var nära att vinna OS-guld i Pyeongchang när inga NHL-spelare deltog. Nu är det återigen – ur de större hockeynationernas synvinkel – obekvämt bäddat för fler nervkittlande matcher än vanligt.
Fortfarande lever någon slags vanföreställning kvar om att det endast finns en handfull vettiga landslag och att alla andra är "blåbär". Det är en skev bild. Hockeykartan ser inte längre ut som den gjorde för 20 år sedan.
Schweiz – som lirade VM-final både 2013 och 2018 – bör betraktas som en toppnation numera. Tyskland har producerat några av världens mest spännande spelare de senaste åren. Slovakien har dalat men är i sina bästa stunder fortfarande slagkraftiga. Lettland och Danmark kan också välta större nationer beroende på vilka spelare de får loss från NHL, KHL och SHL.
Jag tycker visserligen att 16 länder i VM är för många och att 14 lag vore mer lämpligt. Det finns tyckare som vill banta mästerskapet ännu mer än så – men någonstans handlar det också om att sporten ska växa. Den behöver bli bredare. Inte smalare. Det är personligen också min största hjärtefråga inom ishockeyn och därför har jag aldrig några problem att gå igång på VM.
Till sist ...
Sverige är favoriter att avancera från sin grupp tillsammans med Ryssland, Tjeckien och Schweiz. Räkna dock med att Slovakien, liksom Danmark och Belarus, kan tampas om kvartsfinalplatserna. Nils Lundkvist var inne på samma spår när undertecknad intervjuade honom i måndags.
"Jag tror att mindre nationer kan blanda sig i saker och störa de större nationerna kanske ännu mer än de brukar. Det gäller att vi behåller ödmjukheten och inte tror att det kommer gå enkelt. Det kommer att bli tuffa matcher", sa han.
I denna svenska backbesättning borde 20-åringen från Piteå få stort förtroende. Inte minst i power play. Jag hoppas innerligt att Johan Garpenlöv använder Lundkvist på rätt sätt, men det faktum att Ottawabacken Erik Brännström inte ens blev tillfrågad om VM gör mig redan osäker på vår förbundskapten.
Helst slipper jag konstiga laguttagningar inför OS nästa år. Då får vi äntligen se alla de bästa spelarna i Tre Kronor igen.