Det var i Kiruna AIF allt började för honom.
– Min farbror Tore stod i klacken i Matojärvi en gång i tiden och det fanns inget alternativ, säger Jan-Axel Alavaara och konstaterar att hans farbror förmodligen hade sagt upp bekantskapen om han valt att spela för stans andra lag.
– Fast jag var ingen utstående spelare som ung, det var först när jag började växa som det började gå bra för mig, och jag minns att min farfar var lite bekymrad. Vi är en skogshuggarsläkt och han kunde inte förstå hur man kunde tjäna pengar på något som för honom bara var en lek, fortsätter han.
Vad är ditt råd till de ungdomar som drömmer om ett liv som hockeyproffs?
– Det finns inga genvägar. Man måste vara beredd att försaka allt annat, för det krävs massor av timmar i gymmet och på is för att bli det, och man måste vara noggrann saker som kost och sömn. Man måste ha lite tur också, och få en tränare som är beredd att engagera sig i en. Men man ger i alla fall sig själv chansen att lyckas, om man gör jobbet.
Han hamnade så småningom i Modo, men det kunde lika gärna ha blivit Luleå Hockey för honom.
– De hörde också av sig, men valde att ta (Jan) Mertzig i stället för mig, och det visade ju sig vara ett bra val. Han hjälpte ju dem att vinna guld säsongen efter, säger Jan-Axel Alavaara.
– Det är inget jag är bitter över. Det var perfekt för mig att komma till Modo. Jag blev aldrig någon stjärna, men jag var en spelare som tränarna kunde lita på kom till jobbet varenda dag, och fick en hygglig karriär, tillägger han.
När han avslutade sin spelarkarriär erbjöd Modo honom en roll som assisterande tränare för ett av deras juniorlag.
– Jag hade haft tankar på att göra något annat, säger han – och berättar att pappa Gerhard vid några tillfällen påpekat att han aldrig har haft ett "riktigt jobb" – innan han fortsätter:
– Fast det kändes dumt. Jag älskar ju hockey. Den där säsongen var också fantastisk.
– Flera av spelarna i det där laget fick bra karriärer. Det var allt från sådana som Linus Ullmark och Robert Hägg till Adrian Kempe och William Nylander. De hade stora viljor och egon, och det var inte lätt att göra ett lag av dem, men det var roligt att jobba med killar som hade ett sånt driv, tillägger han.
I helgen var han i Luleå och studerade spelare för Seattle räkning, inför 2025 års draft
– Det är framför allt två spelare jag är här för att kolla på, (Jakob Ihs) Wozniak och (Linus) Funck, men det kan hända mycket på kort tid i den där åldern och jag för bok över alla. Bara i Luleå Hockey finns det tre eller fyra spelare som kan komma att gå i nästa års draft, säger Jan-Axel Alavaara.
Vad är det för saker du som scout tittar efter?
– Man behöver flera saker för att lyckas. Det är en kombination av skridskoåkning, spelskicklighet, spelförståelse och tävlingsinstinkt. De som tar sig dit är de som alltid kommer först till ishallen och är sist därifrån, och man får reda på att en spelare är lite lat och hoppar över en träning då och då vet man att han aldrig kommer bli riktigt bra. En annan sak spelarna som lyckas har gemensamt är att de aldrig skyller på någon annan, utan tar ansvar och fokuserar på vad de kan göra bättre.
Innan han tog jobbet som Seattles chefsscout i Europa var han sportchef i Mannheim i fem och en halv säsong.
– Det finns inget tålamod eller långsiktigt tänkande i länder som Tyskland och Schweiz, säger Jan-Axel Alavaara och konstaterar att man får sparken ganska snabbt om det börjar gå dåligt för ens lag
– Tillvaron är betydligt lugnare som scout, det är ingen ägare som ringer och gnäller, ingen olycklig tränare som vill att jag ska värva fler spelare åt honom och inga agenter som klagar på att jag inte ger deras klienter tillräckligt med speltid. Jag är samtidigt en tävlingsmänniska och att känna att man är med och bidrar till något som gläder många är härligt, fortsätter han.
Det blev inte mycket till paus för dig efter du hade fått sparken.
– Nej, jag kände efter att ha suttit hemma och kollat på Netflix i några dagar att det skulle bli långtråkigt i längden, så det var tur att min gamle chef hörde av sig och frågade om jag ville att han skulle ordna en intervju åt mig.
Du har varit lite i ropet det senaste halvåret. Ditt namn fanns ju med högt upp på både Luleå Hockeys och HV71:s listor över sportchefskandidater. Kan du se dig själv ta ett nytt sånt uppdrag i framtiden?
– Jag trivs med det jag gör i dag. Det jag gör har inte en lika direkt inverkan som det jag gjorde som sportchef, utan man arbetar mycket mer långsiktigt som scout, och det är inte säkert att jag är kvar i organisationen den dag vi får se effekten av besluten jag är med och tar. Sportchefsjobben tar samtidigt mycket på en., så det är lite både och, men det är roligt att folk har en i åtanke. Det handlar mycket om tajming och vi får helt enkelt vänta och se vad som händer i framtiden.