Nils Höglander och Nils Lundkvist tillsammans under JVM 2020.
Under min aktiva karriär som hockeymålis hann jag spela uppemot tusen matcher fram till 33 års ålder och under mina 15 år som ungdomsledare har jag varit med om ytterligare några hundra.
En match (som ledare) som fortfarande sticker ut som ett speciellt minne var i slitna Noliahallen under en senvinterdag, tror det var 2008. Vi i Piteå IF skulle arrangera Björnligan, den klassiska hockeyfesten för de allra yngsta knattarna. Nu ville Malå komma hit med ett lag för första gången.
Två tankar slog oss.
För det första; "men så kul att lilla Malå kan få ihop ett lag och vill åka ända hit". Och den andra tanken antar jag var lite fördomsfull typ; "men de kan väl knappast ha hunnit lära sig spela hockey i en sån liten by?"
Vi hade ett stort gäng med killar födda 2000 som var väldigt intresserade av puckar och klubbor. Nils Lundkvist var en av dem, Gustav Nordh (nu Varberg fotboll) en annan liksom Carl Björnfot och Jakob Berglund (Rosvik/Piteå hockey) och Hugo Borg (Infjärden fotboll) som några exempel.
Pucken släpptes till matchen mellan PIF och Malå. Direkt utmärkte sig den minsta killen i bortalaget.
Han hade lika gärna kunnat ha en egen puck, för ingen annan fick låna den. Pucken hamnade i tät följd i vårt lilla mål som inte vaktades av någon målis i den åldern. Vi tappade väl räkningen vid 10... så om matchen slutade 15–0 eller 17–0 eller vad-det-nu-var hade nog ingen koll på. Men ALLA målen för Malå gjordes av den minsta killen som dessutom var född sent i december.
Namnet? Nils Höglander.
Nils Lundkvist var också duktig redan vid den åldern med ett utmärkande spelsinne. Men där och då var Höglander den stora lilla kungen på isen. Han hade lärt sig åka skridskor på en sjö i Bockträsk ute i ödemarken. Samtidigt hade Nils Lundkvist tillbringat många timmar på skridskobanan i lekparken på Oli-jansgatan där entusiastiska föräldrar (jag var en av dem) hjälptes åt med spolningen och snöskottningen.
Åren gick och som så många andra höll båda "Nissarna" på med olika idrotter. Höglander radade även upp segrar i slalombacken och var om jag minns rätt överlägsen i sin ålder i Norr- och Västerbotten. Lundkvist spelade även fotboll och var väldigt duktig där också, men han brann extra mycket för hockeyn.
Efter tiden i Malå började Höglander spela för Arvidsjaur och dök ytterligare några gånger upp i Piteå för cupspel och nya möten med Lundkvist och vårt PIF-gäng.
Båda lirarna var stora talanger redan som knattar, men det är förstås ingen som helst garanti för en karriär som senior.
Det krävs en annan talang med åren – viljan och förmågan att träna på det sätt och i den mängd som behövs – för att ta de steg som till slut kan leda så långt som till ettan, allsvenskan eller SHL. Eller till och med NHL.
Höglanders hockeyresa fortsatte i tur och ordning i Skellefteå, Clemensnäs, Timrå, AIK och Rögle innan han debuterade i NHL och Vancouver Canucks ifjol vinter.
Efter uppväxtåren i Piteå tog Nils Lundkvist sin karriär vidare till Luleå som 15-åring, och nu har han hunnit debutera och spela ett gäng matcher i New York Rangers.
"Nissarna" har mötts som motståndare i SHL och spelat tillsammans i olika juniorlandslag. Natten mot onsdag ställs de på en kanadensisk is i Vancouver när Canucks tar emot Rangers i National Hockey League. Ingen aning när detta skrivs om det blir Lundkvist eller Höglander som lämnar isen som segrare. Båda är vinnare ändå.
Men att någon av dem skulle kunna bjuda på samma show som den i Piteå för över 13 år sedan... är förstås totalt omöjligt.