Man har nästan svårt att tro det men Malte Holmström fyller 80 unga år i sommar. I över halva livet har han suttit i båset med sekretariatet på Kvarnvallen som senare blev LF Arena.
Malte är Piteå Hockeys allti-i-allo i samband med matcherna då han hinner ta emot både domare och hemmalag och bortalag för att sedan ta plats i sekretariatgänget.
Många puckar i luften?
– Ja, jag brukar säga att min agenda under matcherna står på två fullskrivna A4-sidor, säger han och skrattar.
Så ingen match utan Malte?
– Nä absolut inte, det är helt omöjligt, säger han och ler igen.
Han har hela tiden nära till skratt och humor, det som ofta gör livet lättare och ljusare. Ändå är han uppvuxen i mörkaste, kallaste Kiruna.
– Jag tackar Gud att jag kom därifrån. Det bästa med Kiruna är när man åker därifrån och ser allt försvinna i backspegeln, säger han och skämtar igen.
Men vi tar det lite från början.
Född?
– I Snesudden, det är jag jäkligt stolt över: Det ligger mellan Jokkmokk och Kåbdalis. Och när jag var fem år flyttade vi upp till Kiruna så där är jag uppvuxen. Jag fick ett stort idrottsintresse, det föll sig naturligt då jag bodde nära Matojärvi och höll på med skidor och hockey och brottning. Tord Lundström, som har spelat många landskamper, var ett år yngre än mig så honom har vi spöat i hockey.
Rivaliteten i Kiruna mellan IFK och AIF var omtalad?
– Det var en otrolig rivalitet, jag skulle säga större än mellan Piteå och Boden nu. Men det var bara sportslig rivalitet så det var jäkla roligt... och det doftade starkt ur termosarna på läktarna under matcherna.
Börje Salming?
– Han bodde nära mig men han var yngre så jag hade slutat spela hockey när han började.
1969 lämnade Malte Holmström Kiruna.
– Jag flyttade till Umeå för att plugga men kom tillbaka till Kiruna några år senare. Sedan flyttade jag igen till Skellefteå och jobbade.
Det var arbete och kärlek, båda på AMU, som tog honom till Piteå.
– Ja, jag pendlade först från Skellefteå men det blev ju mer praktiskt och ekonomiskt att flytta hit, säger han med ett leende.
Hockeyintresset bar han med sig till Piteå och en dag pratade han med Birger Sjöberg som undrade om han ville hjälpa till under Munksunds division 2-matcher i Kvarnvallen.
Sagt och gjort.
– Då kom man till ishallen en kvart före matchen och åkte hem tio minuter efter. Så är det inte nu med all statistik som ska göras, säger han.
1982 byggdes den gamla ishallen på Kvarnvallen efter att tältet blåste ner.
– Ulf Elving var här och talade på invigningen. Jag träffade honom faktiskt några år tidigare i Kiruna då han sände radio därifrån och jag skjutsade runt honom i bilen på en sightseeing.
1986 kom sammanslagningen mellan PIF och MSSK och då blev det Piteå Hockey för hela slanten. Och Malte hängde med.
– Ja och vi är fortfarande några som är kvar från den tiden, säger han.
Hur ser en matchdag ut för dig?
– Jag kommer till hallen två och en halv timme före nedsläpp. Jag plockar fram olika grejer, går in med bananer till våra grabbar i omklädningsrummet och snackar en stund med dem. Sedan tar jag emot domarna och även tränarna för bortalaget så att alla ska känna sig välkomna. Och det kan jag lova att de gör, de blir alltid så glada över att komma hit.
Och Malte blir lika glad.
– Ja vet du, jag håller mig ung genom att få träffa så många unga härliga människor. Att vara här är som mitt andra hem. Jag trivs verkligen i föreningen, även med de andra gubbarna. Och jag har fått träffa så in i helskotta mycket folk genom hockeyn.
Och ersättningen är hög förstår jag?
– Jajemen, det är inga problem att begära 25-30 procent i lönepåslag. Det blir ju samma i slutändan, noll kronor, skrattar han.
Hur många matcher har du missat genom alla år?
– Högst fem, det kan jag lova.
Hur länge tänker du hålla på?
– Så länge löneförhandlingarna med klubben går bra. Och så får jag väl kolla med färdtjänsten om de kan köra hit mig så småningom.
Nu väntar semifinal för Piteå. Vad tror du om slutspelet?
– De har gjort det så otroligt bra och trivs så bra tillsammans så jag vill att deras säsong ska hålla på så länge som möjligt. Det här är ju så roligt att det blir så tomt när säsongen tar slut och alla sprids för vinden. Då börjar man genast länga till nästa.