De ser fram emot matchen med vad som skulle kunna beskrivas som en skräckblandad förtjusning.
– En sjunde och avgörande final, på hemmaplan, är egentligen för bra för att vara sant, säger Andreas Liikamaa.
– Men det kommer att bli en jävla pärs, tillägger han.
Han var en av alla de som åkte ned till Karlstad för att stötta laget under match sex.
Nu har han knappt någon röst kvar.
– Jag bryr mig inte om jag inte får fram ett enda ord på fredag, jag vill inte känna att jag inte gjorde allt jag kunde när jag vaknar den morgonen, säger Andreas Liikamaa och fortsätter:
– Så jag kommer fortsätta tokköra.
– Det kommer att bli alla dårars dag, vi ska visa dem att vi inte är att leka med. Trycket vi har skapat i de tidigare matcherna kommer inte att vara någonting i jämförelse med det vi skapar i den sista, säger André Jonsson.
Glenn Drugge har följt laget sedan starten, och enligt honom är det här den största matchen i Luleå Hockeys historia.
– En sådan här chans får vi kanske aldrig igen, utan det kan faktiskt vara nu eller aldrig. Solen kommer att gå upp även på fredag. Men jag vill inte vakna som en förlorare, och kommer göra allt jag kan för att hjälpa laget. Det hoppas jag att alla som ska på matchen gör, säger han – och uppmanar samtliga åskådare att vara på sina platser när spelarna går ut för att värma upp 45 minuter innan nedsläpp.
– Jag har aldrig varit så nervös som jag är nu, men vår insats kan vara den som avgör om det här blir den bästa eller sämsta dagen i våra liv. Så nu är det bara att ösa, säger Tobias Wahlroos.
Han förväntar sig att alla som står på H-läktaren bidrar och hoppas att sittplatspubliken rycks med.
Precis som i de tidigare finalmatcherna.
– Står du så sjunger du, så jävla enkelt är det, säger Andreas Liikamaa och fortsätter:
– Om det är någon som inte är beredd att göra det så bör den ge bort sin biljett till någon som är det.
Det är många som inte har lyckats få tag på en.
– Vi som har fått äran att vara på plats måste göra vårt, och om alla verkligen ger allt de har så kan vi inte förlora, jag kan inte föreställa mig att universum tillåter det, säger Stefan Baudin.
– Det vore så grymt, tillägger han.